Vägen framåt
Excelarket jag har jämför dagens vikt med samma tid förra veckan, bland annat. Det är intressant, och inte sällan uppmuntrande eftersom från dag till dag kan det skifta både uppåt och nedåt ganska snabbt men över en vecka hinner det hända lite mer. När både den siffran och veckogenomsnittet är överens vet jag att det jag gör verkligen fungerar.
Jag gör mitt bästa för att ge impedansvågen så få felkällor som möjligt. Jag väger mig alltid nykissad och glad på morgonen, så fort jag vaknat. Det går att få hyfsat bra svar på en modern våg, om man gör rätt.
"Slutord
Detta är alltså ytterligare en studie bland många där BIA-mätningar förefaller ge tämligen korrekta svar på en individs kroppsmassa samtidigt som den visar att individer vätskeintag påverkar resultaten. Det påpekas av forskarna att denna vetskap är av värde för fortsatt användande och att alla de som vill mäta sin kroppsmassa genom denna metod bör tänka på sådana faktorer för korrekt resultat."
Hur påverkar vätskebalansen ens bf% när man mäter den? (traningslara.se)
I brist på andra metoder använder jag den som är närmst, och minst osäker. Jag är så usel med kaliper (en sån där fettklämma som proffsen kan mäta fettprocenten med med stor precision) att allt är bättre än det 
Bild: En av mina mest använda maskiner just nu.
Alla viktnedgångar sker i köket. En framgångsrik viktnedgång där man inte bryter ner sina muskler sker både i köket och i gymmet, eller vardagsrummet om du så vill. Det är inga krävande mastodontpass som krävs, lite tvärt om faktiskt.
En viktnedgång betyder underskott.
Underskott betyder nedsatt återhämtningsförmåga.
Det i sin tur betyder att du behöver planera din träning efter det.
Jag prövar mig fram litegrand, känner efter vad som fungerar för dagen och laborerar. Bara jag tränat igenom alla muskler under veckan är jag nöjd. Hellre flera korta pass än två långa. Men så trivs jag. Det finns de som hellre går iväg två timmar två gånger i veckan.
Det kan alltså innebära att jag vissa dagar cyklar istället för att jag springer, eftersom löpning är tuffare. Jag kör fler balans- och rehabövningar än jag kör basövningar, annars är jag en stor vän av basövningarna. Men är kroppen sliten och lite motvillig kan jag ofta tricksa med den lite, göra något lättare eller annorlunda.
När jag väl är uppvärmd och igång kan jag sedan smyga in några bra övningar, färre och lättare än jag tänkt mig kanske men absolut bättre än soffhäng.
Bild: Kycklingbröst är lätta att beräkna och hålla koll på.
Jag kör på med mina måltider bestående av i stort sett samma sak hela tiden, men liten variation. Det finns faktiskt en term för det jag grejar med i köket. Forskare har redan sett att det här fungerar, och kan förklara varför.
"ENFORMIGHET ÄR DIN VÄN
Om du har letat upp information kring dieter som kroppsbyggare ofta använder så har du säkert märkt av den här trenden redan. Ett schema med kyckling och ris till lunch och sen tonfisk och ris till middag följt av samma sak i en hel vecka är inget som hade stuckit ut. Det är mycket ”torr” och enkel mat.
Det finns givetvis praktiska orsaker till detta men där finns även en fysiologisk. Den tekniska termen för det är sensory specific satiety. Det betyder i princip att vi blir mätta på en viss smak eller stimuli. Färre smaker generellt och bristen på tydlig variation i smak gör att du fortare blir mätt."
Hur man deffar - mindre fett och mer muskler (traningslara.se)
Det är en av anledningarna, antar jag, till varför kroppsbyggare inte har några större problem att gå ner i fettvikt när det är dags att börja deffa inför tävling. De är inte rädda för att uppleva hunger, detta verkar vara traumatiskt för vissa och något som måste undvikas till varje pris. Men finns det någon bättre krydda? Är mat någonsin så god som när man kommer hem och är riktigt hungrig?
Det är inte undvika hunger generellt man ska, tror jag. Man ska undvika den där okontrollerbara hungern. Det gäller att lära sig höra skillnad på kroppens signaler, skilja på sug och hunger, skilja på hunger och törst men också på olika sorters hunger.
När jag sprang Stockholm ultra låg jag på ett katastrofalt underskott, jag sprang trots allt tio mil och förbrukade sjuka mängder energi. Den dagen, inklusive BMR, förbrukade jag över 7 000kcal. För en som är 160cm lång och då vägde 63kg är det en del.
När jag stannade efter målgång och kände doften av mat, de serverade gulasch med ris till alla tävlande, upplevde jag en hunger jag inte känt varken förr eller senare. Jag hade verkligen ätit under tävlingen som sig bör, men det fanns förstås ingen chans att hinna äta lika mycket som jag gjorde av med om jag skulle hinna springa något också. Alla depåerna var tämda, alla reserverna på upphällningen och alla mätare blinkade rött.
Så hungrig har jag aldrig varit förut, och det gav mig lite perspektiv.
Det är inte så himla farligt att vara lite hungrig före maten. Jag måste inte äta på studs så fort magen knorrar. Det är ju den rädslan för att vara hungrig som drivit mig till att överäta, inte sluta äta när jag är nöjd utan för säkerhets skull proppa i lite till "för man vet aldrig när man får mat igen".
Det kan man ju fundera ett tag, var den rädslan kommer ifrån, men om jag får gissa är det något som gått i arv, en arkaisk fostringsmetod som gått i arv genom generationerna för så har man alltid gjort. "Tänk på de svältande barnen i Afrika." fick man ju höra mer än en gång. "Nu äter du upp det du tagit till dig" lika så, fastän alla vuxna borde veta att ett hungrigt barn tar till sig mer än de orkar, och kanske borde en vuxen hjälpa till innan felet begås istället för att bestraffa beteendet genom att tvinga en att äta när man inte vill ha mer.
Bild: Hjärtat mitt. Jag är välsignad som fått tre stycken.
Gissa vem som inte tänker göra samma misstag? Jag litar på att barnläkaren inte drev med mig när han sa att "Ett barn svälter inte ihjäl frivilligt" när jag oroade mig för att hon inte skulle äta tillräckligt. Hon följer sin kurva så fint, så min oro är obefogad. Antagligen är den grundad i min egen barndom på något sätt.
Jag får bita ihop om mina egna oroliga kommentarer, "men du ska inte äta lite till för säkerhets skull?" och jag hör mig själv misslyckas allt som oftast.
Tack och lov är Paula ett viljestarkt barn. Hon skakar bestämt på huvudet när hon är mätt och säger ifrån så där som jag aldrig kunde.
Jag tog upp besticken istället, och åt lite till. För säkerhets skull.
Gillar
Kommentarer
-
Intressant det du skriver om hungerkänslor. Jag har alltid haft svårt att gå hungrig, tror som du att det är något nedärvt. Ungefär på samma sätt som vi i Sverige kan ha spindelskräck och ormskräck trots att det knappt finns några farliga spindlar eller ormar här. Däremot så har vi haft svält i befolkningen för inte alltför många generationer sedan, jag tror att sådana upplevelser sätter spår som vi för vidare till nästa generation. På djur har man kunnat visa att traumatiska upplevelser i en generation förs vidare till nästa. Om det sedan är "arv" eller "miljö"/uppfostran kan man fundera på.
Roligt att läsa att du är mentor här på Matdagboken, det var ett tag sedan jag var inne så det hade jag missat. Låter som en klockren roll för dig! Läser alltid dina inlägg med behållning.
-
Hunger har nog aldrig varit något problem för mig.... inga problem att gå hungrig/fasta och svårt att äta utifall att el för att inte bli hungrig....men har märkt av beteendet på många i min omgivning så det är nog mer vanligt att det är så.
Mitt problem verkar ju vara att mina energinivåer dalar så fort det blir lite lite mat i flera dagar så jag skulle behöva lite mer av det tänket och se till att äta det jag bör för att må bra.
Man fattar ju att detta med enformighet funkar men det skulle jag inte orka....skulle dö tråkdöden, så tur att jag inte måste gå ned i fettprocent även om det hade varit trevligt.
-
Ja enformighet dämpar nog matlusten hos många, enformighet med kyckling tog död på min matlust, jag tog hellre en fastedag än att åt min femte dag med kyckling, och de två dagarna innan var det lite till ingen kyckling som kom över mina läppar. Inte ens när jag levde på kyckling, tonfisk, rostbiff, hamburgerkött (naturligtvis annat också) hade jag den känslan som jag fick av att äta kyckling flera dagar på raken.
När jag var liten var jag som din dotter, jag tvärvägrade äta när jag slutade vara hungrig, har inget minne att jag åt mig mätt. Jag var dessutom extremt kräsen, passade inte maten så åt jag inte. De försökte med att du får ingen annan mat antingen så äter du eller så är du hungrig. Jag var envis som en röd gris, jag gick hellre utan mat, det var inga problem. Jag tog alltid väldigt lite på min tallrik, även om det var sånt jag gillade, för det var ju "det du har tagit ska du äta upp". Förutom hos farmor och farfar, DE slevade upp och jag var tvungen att äta, sedan när jag plågat i mig det som var på tallriken så kom NÄSTA SLEV... med kravet att man skulle äta. SEN kunde de inte förstå varför jag vägrade gå till dem.
Det var först i vuxen ålder som jag upptäkte att mat kan var gott. Det gick från ett nödvändigt ont till att bli något som kan vara väldigt gott, men värst var ändå att jag la till med beteendet att äta även efter jag slutade vara hungrig, bara för att det var gott.
-
Molnbär, det stämmer som du säger. Jag klurade på varför jag skulle ha svältskräck som aldrig någonsin lidit av att inte ha mat hemma, men jag vet att min farfars far hade det väldigt knapert, och en släkting till honom emigrerade till Amerika. Farfar och farmor hade det inte för fett de heller. Jag vet att genetiken påverkas av sådant, har man haft svält i släkten påverkar det: Epigenetiken styr ditt öde 18 juni 2013 kl 12.10 - Vetenskapsradion På djupet | Sveriges Radio
Jessand, det är nog inte alla som orkar med att skulptera kroppen som kroppsbyggare gör, det tror jag inte. Det krävs lite mer än bara beslutsamhet för att man ska orka, och har man ett liv med familj och jobb och grejer påverkas de också om man ger sig på något så drastiskt.
Enformigheten, om man kan lära sig acceptera den som en del av en tillfälligt inslag i livet, är inte så dum ändå. Jag gillar ju rutiner och förutsägbarhet i och för sig, så jag har nog ganska lätt för att acceptera enformigheten.
Klaraelv, jag äter inte kyckling så ofta tack och lov, förstår om du slog bakut. Det som inte förändras är blomkålsriset, morötterna och ärtorna. Eventuellt lägger jag till broccoli eller brysselkål, eller någon annan bra kål om den finns i butiken. Helst grönsaker som bara behöver tvättas och värmas upp, eller som kan serveras olagade som rivna morötter. Mycket fibrer som mättar länge.
Proteinet däremot är mer flexibelt. En portion mager fisk (torsk, tonfisk eller sej), kyckling eller benfri kotlett som kryddas med något spännande samt en kall créme fraiche-sås som går att smaksätta som man vill.Fast jag är glad att det bara är medan jag tar mig ner till löparform som jag lever så här, när jag börjar springa på riktigt kommer jag inte kunna leva på så här lite kalorier. Jag fryser nästan jämt, och vi har det ändå ganska varmt inne!
Det verkar som att många av oss (inte alla, men många) har struliga barnodomsminnen runt mat, på ett eller annat sätt. Jag undrar hur mycket det påverkat oss som vuxna, även om vi kanske inte vet det själva till en början?
Logga in för att skriva en kommentar.