Vankas jul och löparlycka
Snart är det dags att börja pynta, och jag ser i min bekantskapskrets att skämtbilder på internet faktiskt stämmer ibland. Man kan faktiskt dela in de flesta i två tydliga grupper:
Nån enstaka som inte bryr sig alls finns säkert därute, annars fastnar de allra flesta i en av de två kategorierna ovan... Jag älskar julen och julpynt, så jag är definitivt en liten Santas Helper :-)
Jag hittade ytterligare en bild från Tunnelrun, en som älsklingen lite påpassligt tog precis inan loppet. Den blev rätt bra faktiskt :-)
Det är det enda riktigt stora misslyckandet, om man tittar på det där med löpningen, att jag inte lyckats förmedla glädjen och lusten i löpningen till min hjärtans kär. Jag vet att den initiala tröskeln är hög, det är inte jätteroligt i början. Men det blir roligt så småningom, när man lär sig och blir bättre. När kroppen fattar att man inte försöker döda den, även om det känns så med all syrebrist och mjölksyra i början. Jag kan dess värre inte tvinga honom att försöka, och det skulle inte falla mig in. Jag använde fulknep för att få med honom på Tunnelrun, men så ofta bygger de inte motorvägstunnlar man får springa i att det riskerar att bli en vana. Det skulle inte falla mig in att utnyttja de metoderna igen, av respekt för hans fria vilja och rätt att bestämma själv.
Men tänk om jag för ett ögonblick kunde förmedla känslan jag upplever när kropp och själ plötsligt existerar i harmoni. Fötterna trampar grus som knastrar lite tyst, andetagen hörs knappt. Kläderna prasslar lite och allt är stilla. Det enda som finns just där och då är löpningen, inga tankar eller oro. Inga önskemål, krav eller stress. För ett tag existerar jag i en bubbla, svävar inom mig och genom landskapet utan tankar och känslorna har inga nam. Allt är harmoni. Kanske ler jag, förmodligen gör jag det. Inifrån och ut. Det är inte ett leende som sitter i ansiktet, jag ler med hela kroppen. Jag fick höra det av en snäll kvinna en gång. Jag ler med hela kroppen när jag springer, fri och obekymrad för ett tag.
Tänk om jag bara kunde förklara den lyckan.
Gillar
Kommentarer
-
...och jag skulle så gärna få min man att förstå hur härligt det är med träning. Inget slå känslan efteråt! Men men oftast är det bäst att få honom att tror att han kommit på saker själv... Nu hänger han på med LCHF och enstaka promenader, vem vet vi kanske lufsar runt spåret ihop till sommaren.
-
Jag får nog inse att min man är ointresserad av träning, om det inte är inlines det är frågan om. Då följer han med ut, men oftast hamnar han ju 75-100m framför mig rullandes så det är ju nästan lite som att springa själv ändå. Men det är bättre än inget :-)
-
JA - julen ska vara kitchig och mycket och kul är det och fint med alla ljusen och allt som luktar gott och att få gå och mysa i allt det röda och gröna. Ingen kladdar på min jul!
Och tänk så utvilad han är när han ska massera vaderna ;-) Men visst vore det underbart att kunna förmedla känslan. Förresten så ler du med alla bokstäverna också när du beskriver din löpupplevelse. Och även om det inte inspirerar mannen i ditt liv, så inspirerar det mig. Fast klädprasslet tycker jag inte om. Jag ska oprassliga kläder :-)
-
Vi får nog tagga ner tomtandet och glittret, med kattungar i huset lär det snabbt bli nerplockat, men annars är jag helt på din sida :-)
En klar fördel, att vi inte båda två är bombade och trötta :-)
Tack :-) -
Tack vare din blogg om löparlycka, har jag börjat visualisera att i snar framtid även jag kommer att börja ta några små springsteg. Har alltid haft något inbyggt i huvudet att jag inte är springartyp, men det håller på att ändras tack vare inspiration jag fått av dina inlägg här på MD. Men som sagt är jag inte där ännu, kanske framåt våren när det är ljust...😇
-
Det är underbart att jogga fram i naturen just på våren, allt vaknar till liv och det är ljusgrönt överallt. Helt fantastiskt! Faktiskt bättre än att jogga gneom ett vintertyst snölandskap med bara nordan och solen som sällskap. Fast det är inte så illa det heller, även om det går förskräckligt sakta i snö :-)
-
Nu kom jag på't! Dubbelhäftande tejp under julsakerna, jö!
-
Hade kunnat fungera om inte pälstöntarna hade varit så envisa och dedikerade, inte ens gaffatejp låter de bli när de är på det humöret. Höll på att skratta ihjäl mig åt Allexis som skenade genom bostaden, vilt krumbuktande för attt tejpen hon slitit loss fastnat i pälsen, så möjligen tar det ett tag innan hon gör om det men jag tror inte någon av dem är botad :-)
-
LOL! Ja tänk om om man kunde ha samma målfokus som kattungar på upptäcktsresa genom livet :-)
Men shit också. Jag som tyckte jag var så smart... Och att förslå superlim och jul året runt, det tänker inte ens jag göra :-) -
hahahahaha ja det går nog inte fästmannen med på, även om jag gillar mina tomtar :-)
Logga in för att skriva en kommentar.