Finns begreppet sockerberoende?
Kommentarer
-
Det finns inte tillräckligt med studier som talar för att sockerberoende är att likställa med andra kemiska beroenden (alkohol o droger) Men med eller utan den vetskapen känns det som om jag har kommit ur ett fängelse av sug sedan jag uteslöt socker, stärkelse och alla snabba kolhydrater. Jag äter numera enligt LCHF hållet och har numera ett stabilt blodsocker som gör att jag slipper allt vad sug heter. Så jag slipper många gånger falla för frestelser eller risk för att överäta. Mätta dig på bra fetter som avokado, nötter och bra oljor och avstå brödet!
-
Det är nog inte något speciellt som skiljer dig från mig i alla fall. Att vi kan bli socker beroende tycker inte jag är konstigt, vi kan ju bli alkoholberoende och alkohol är ju bara socker. Och visst handlar det "bara" om att bestämma sig, det är svåra är att förstå hur enkelt det är. Att gå ner i vikt är ju inte ett dugg svårt, bara att äta mindre kalorier än vad man gör av med. Det svåra är ju att ändra inställningen. Jag tycker egentligen att det är otroligt hur inställningen kan ändras, under lång tid så skriker jag efter choklad, socker och fett. Bara för att när jag lyckats skruva om hjärnan så kan jag bli hur sugen som helst men skulle ändå inte kunna tänka mig att äta något som jag inte bestämt mig för att äta. Jag har försökt att observera vad som är skillnaden, vad som gör det men har inte funnit något direkt svar. Anledningen till att jag gick upp i vikt igen beror på flera saker, dels så sa jag hela tiden medans jag gick ner i vikt "Det här är så kul så det vill jag göra om" och man ska passa säg för vad man gör eller säger för det kan lätt bli verklighet. Sen så kom det en tomhet, jaha nu är det här gjort.... vad ska jag göra nu. Jag började må dåligt och det är ju en fin anledning till att ramla tillbaka i gamla ovanor. När jag sedan skulle ta tag i det igen så var motivationen borta. Sen dess att jag bestämde mig på allvar så gick jag upp 15 kg till. För precis som du skriver så skulle jag börja på måndag, och när jag då misslyckades så var jag ju tvungen att äta allt som jag sedan "måste" vara utan innan nästa måndag då jag naturligtvis misslyckades igen. Det gick så långt att jag fick stora gallbesvär och bukspottskörtel inflammation innan inställningen ändrades igen. Nu är det lika lätt som förra gången, jag väger och skriver in allt jag äter och har inte ens någon lust att fuska. Så det här med karaktär kan man glömma, när inställningen är klar behöver man inte ha någon karaktär, det går av sig själv. Visst är det tuffare dagar och även veckor, men inställningen är gjord och vad som än händer så finns det inte något som får mig att vilja smygäta längre. På lördagar äter jag allt, både godis, kaffebröd och pizza. Bara till min förtvivlan upptäcka att det inte är lika gott längre. Jag har helt slutat med smör på brödet och det finns inte någon saknad. Så det enda som du behöver bestämma dig för är att du kommer att hitta nyckeln, sen så vet man kanske inte vilken nyckel som passar. Det kan bli flera stycken som man måste pröva först innan man hittar rätt. Sen så tycker jag att det är viktigt att se att jag inte är min kropp, det finns inte någon anledning att varken älska eller hata den. Kroppen kommer aldrig att göra mig lycklig, lika lite som något annat som finns på utsidan. Så jag försöker leva som om jag går i skolan. Jag är alltid där jag ska vara, jag får alltid dom erfarenheter som jag behöver. Behandla andra så som jag själv vill bli behandlad. Inte döma, varken andra eller mig själv :)
-
Jag har tidigare ätit enligt LCHF och lyckades gå ner en hel del. Tyvärr har jag gått upp allt igen. Problemet är att jag har svårt att leva på det sättet en längre tid då det finns frestelser överallt. Har insett att jag behöver jobba mycket med mig själv på andra plan och försöka att hitta vad det är som hindrar mig från att lyckas. För kunskapen-den har jag efter snart 20 år som viktpendlare.
-
Tack för ett tänkvärt inlägg Thyndra.
-
Hoppas att du hittar "rätt". Jag har ätit LCHF i 10 månader snart, och går lååångsamt ner. Har egentligen bara ändrat maten jag äter, men också lärt mig mycket om allt skräp som finns i så mycket mat. LCHF begränsar mitt sockersug, och kunskaperna om "renare mat" gör att skräpet inte lockar längre. Det finns så mycket gott och LChFvänligt, om jag är sugen på att lyxa till det. Tror att detta är min väg, jag äter "bra", och trivs med det. Motionerar inte, men går på yoga och har länge hoppats få promenerandes till en rutin, framöver vill jag gärna träna, för endorfinerna och hälsan, men väntar lite på att mina barn ska bli större och jag mindre :). Pepp!
-
Lycka till :))
Logga in för att skriva en kommentar.