Första dagen på mitt nya liv.

Ja, då var det dax igen. Jag har kämpat med min övervikt så länge jag kan minnas...även om jag idag inser att jag inte var speciellt överviktig som barn eller tonåring. Dock har jag alltid fått höra att jag "är så grov" och "var lite kvinnlig" av en person som står mig mycket nära. Kanske har det satt mer spår i mig, än vad jag tidigare har förstått. Jag var bara 16 år då jag träffade min man, som jag för övrigt 18 år senare, tre barn senare och 35 kilo senare älskar mer än någonsin. Vi båda är riktiga gottegrisar och tycker mycket om både god mat och dryck...tyvärr har inte jag fått samma gener som min man som verkar kunna äta vad som helst utan att öka i vikt. Genom åren har jag som de flesta överviktiga, testat det mesta för att gå ner i vikt och har dessutom flertalet gånger haft stora framgångar med min viktminskning. Då min man friade för snart sex år sedan lyckades jag gå ner 16 kilo på ca ett halvår. Då var min stora morot att se vacker ut på min bröllopsdag. Jag var otroligt målmedveten och var stenhård mot mig själv...men vad hände sedan? Jo, som så många gånger förr började jag gå upp igen...och fort gick det. Ett år senare hade jag gått upp ca 20 kg igen och hamnade på den vikten som jag har idag. Här har jag nu hållt mig. Jag fick en liten son för sju månader sedan och lyckades gå tillbaka till ursprungsvikten på ca en månad, men sedan var det stopp igen. Men jag vill inte ha en matchvikt på 94 kg till mina 170 cm. Ibland känns det hopplöst och jag funderar på varför det skulle bli annorlunda den här gången... och intalar mig redan innan att jag bör vara redo för ännu ett misslyckande. För det är ju den enda verkligheten jag känner till. Det är konstigt att man kan ha en sådan så stark önskan att förändra sig, ge sig själv det allra bästa för att orka med livets prövningar...men så är det så svårt. Den här gången [FET]ska[/FET] bli annorlunda!

Kommentarer

6 november 2011 18:10

Ianne

jag har lyckats gå ner i vikt mha matdagboken. Till skillnad från dig får jag höra att jag är för smal nu. Att jag var finare rund. Aldrig får man höra det man vill. Tänk till vad du trivs med. Hur du vill vara. Var glad att du har en man som älskar dig och som du älskar. Jag trivs smal och därför får jag strunta i vad andra tycker. lycka till och kram
6 november 2011 20:59

Luddas

Tack för ditt inlägg och grattis till din viktminskning! Du ska inte lyssna på de som säger att du var finare rund, de är bara avundsjuka. Någonstans måste man fundera för vem man vill göra dessa förändringar och svaret måste självklart bli för sin egen skull. Även om jag får mycket kommentarer om att jag är fin på alla sätt, så vantrivs jag i min egen kropp. Dessutom talar min kropp om för mig att jag inte behandlar den väl: Jag vaknar och är stel, svullen och har värk i hela kroppen. Jag är trött i stort sett dygnet runt och inget känns direkt kul längre. Jag inser att jag måste göra en långsiktig förändring...och jag är också medveten om att det kommer att ta tid. Jag önskar att jag inte skulle bry mig så mycket om vad andra tycker och tänker...men det gör jag. Antagligen har det med bristade självkänsla att göra. Fortsätt att stå upp för din sak! Kram

Logga in för att skriva en kommentar.