Att bryta dåliga beteenden
När jag är så medveten om vad mitt dåliga ätande får för konsekvenser, varför slutar jag då inte tvärt? Varför är det så svårt att bryta ett beteende som jag vet att jag mår dåligt av?
Människor som äter fel har alltid en anledning till varför de gör det, även om den anledningen inte är hållbar i längden. Min anledning till varför jag äter som jag gör är att jag är deprimerad och maten är en tröst för mig när jag känner mig ledsen eller har ångest. I de perioder jag inte äter känner jag mig stark, då har jag kontroll över mitt liv.
Det är svårt att bryta beteenden, men det är heller inte omöjligt. Jag rökte i två år och slutade tvärt den 1:a januari 2010 och har varit rökfri i snart ett år. Detta får mig ibland att känna att jag borde kunna vara lika stark när det gäller att gå ner i vikt. Men olika beteenden behöver brytas på olika sätt och det är också olika hur det fungerar för olika personer och situationer.
Just nu får jag behandling för min depression. Jag håller på att lära mig hur jag ska låta mitt beteende få styra mina känslor istället för tvärt om. Som deprimerad låter man ofta känslorna styra ens beteende vilket gör det svårare att ta sig ur depressionen.
Jag tror att detsamma gäller för ett osunt förhållande till mat. Jag lyssnar ofta på mina känslor och låter det styra vad jag äter. Istället borde jag bestämma i förväg vad jag ska äta och hålla mig till det, oavsett vilket humör jag är på för stunden. Om jag äter näringsriktig mat på bestämda tider, i lagom stora portioner, så kommer jag att må bra av det på lång sikt. Det kommer att få goda konsekvenser, om jag bara är beredd att hålla ut och kämpa.
Låt inte känslorna styra ditt beteende. Styr ditt beteende i den riktning du vill och snart kommer även känslorna att hänga med. Det kommer att bli en vändpunkt för ditt liv. Är du beredd att ta den kampen med dig själv?
Kommentarer
-
Tycker du sätter fingret precis på det problemet jag har, dvs att äta med känslorna. Men efter jul och nyår och allt sånt (för jag vägrar skippa allt jag gillar i julmatsväg) så är det dags för ändring. Känner mig extremt peppad att ta tag i mitt sockerberoende! Du har en riktigt härlig blogg :) /Malin
-
Tack så mycket! Först nu har jag kommit på att jag kan svara på kommentarer genom att kommentera i min egen blogg. Har inte tänkt på det innan :P Jag ville inte heller ge upp något i matväg över julen och har ätit MASSOR. Men med hjälp av Matdagboken är jag nu tillbaka på banan och tycker att det går riktigt bra! Hur går det för dig?
-
Det går faktiskt helt okej! Jag har snart blivit av med mitt sockerberoende och det är extremt skönt :)
Logga in för att skriva en kommentar.