icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Är en föredetta träningsnarkoman som gick upp i vikt väldigt fort när en knäskada tvingade mig att sluta idrotta abrubt. Gick från 50 till 75 kg på 2 månader. Att gå ner dem igen har varit en lång kamp, men är nu på gång, tänkte dock nöja med vid 55 kg.

Försöker även komma igång och träna igen, fast med måtta den här gången. Knäskadan hindrar mig från att springa fort, så att spela fotboll igen är tyvärr omöjligt, satsar på att jogga istället, och göra det bästa av situationen. Har kommit fram till att jag kan springa strax under 12 km/h utan att få ont, så mitt första delmål är att göra milen på 50 minuter.

Detta är en utmaning för mig, inte alltid lätt att kombinera träning med viktnedgång, resultaten uteblir om jag äter för lite, och jag måste också akta mig för att falla in i gamla mönster igen. Dessutom har jag rätt svårt för löpning har jag märkt, är en utpräglad intervall-människa, får jag bara vila då och då så orkar jag hur mycket som helst, men att mala på i ett konstant tempo är obeskrivligt jobbigt. Vet inte om det beror på all fotbollsträning, eller medfödd avsaknad av talang, men det känns som en stor omställning, fast också oerhört roligt att röra på sig igen!
6 augusti 2012 19:34
3

Belöningar

Har sett här på Matdagboken att det är många som belönar sig själva när de lyckats med nåt. Det har aldrig fallit mig in att göra så, däremot är jag väldigt bra på att straffa mig själv när det går dåligt, så gör en helomvändning idag och belönar mig själv för absolut ingenting och för det som komma skall, med ett par nya joggingskor. Kan inte motstå rosa ;) och lite stumma börjar de gamla bli, om jag känner efter... Köpa skor är alltid ångestladdat eftersom man oftast måste be om sin storlek, men när det gäller träningsskor så kan man säga 7 istället för 38, vilket är lite lättare. Hade turen att få en väldigt snäll säljare som inte fyllde i eller verkade stressad, han hade en så lugnande effekt att jag faktiskt vågade fråga lite saker och gå upp på löpbandet för att prova skorna! Säljaren sa dock en sak som jag började noja lite över, att jag springer väldigt mycket på tårna. Enligt honom var det ”modernt”, men det var nämligen precis det min sjukgymnast alltid klagade på, vare sig jag sprang eller gick, ”ner med hälarna ordentligt” brukade hon ropa. När jag började jogga tänkte jag mycket på fotisättningen, men det har jag slutat med nu, blev därför lite orolig att jag närmar mig min gamla springstil igen. Lyckades ta mig ur grubblerierna ovanligt fort, har ändå joggat sen i december utan att få ont i knät särskilt ofta, så det var säkert ännu mer tå förr, och nu har jag hittat en stil som fungerar utan att jag behöver tänka mig för. Så länge jag inte får ont är det nog inget att oroa sig för. Nyttjade istället framgångsvågen till att handla mascara också, en annan jobbig sak. Kanske finns det ändå lite jag förtjänar beröm för idag :) lyckats handla, frågat saker, har vilat, inte vägt mig alls och (ännu?) inte tänkt att jag är fet en enda gång!

Kommentarer

  • 6 augusti 2012 20:51
    Nos
    Vilka härliga skor, klart du behöver belöning också : ) Och vad positivt att du inte tänkte destruktivt kring din kropp idag. Vad tror du det beror på att du slapp dessa tankar idag? Gjorde du något speciellt så tänker jag att du ska fortsätta så. Pepp!
  • 7 augusti 2012 02:09
    OneOnine
    tack! bra fråga, har funderat hela kvällen nu ;) jo, på morgonen innan jag gick ställde jag mig långt ifrån spegeln och tittade utan att försöka hitta en massa fel. tänkte att jag ser faktiskt helt normal ut, och den här känslan ska jag behålla hela dagen. låter jättefånigt, men det kanske hjälpte!
  • 7 augusti 2012 06:52
    linni
    Belöningar is the shit! Pepp.

Logga in för att skriva en kommentar.