icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Är en föredetta träningsnarkoman som gick upp i vikt väldigt fort när en knäskada tvingade mig att sluta idrotta abrubt. Gick från 50 till 75 kg på 2 månader. Att gå ner dem igen har varit en lång kamp, men är nu på gång, tänkte dock nöja med vid 55 kg.

Försöker även komma igång och träna igen, fast med måtta den här gången. Knäskadan hindrar mig från att springa fort, så att spela fotboll igen är tyvärr omöjligt, satsar på att jogga istället, och göra det bästa av situationen. Har kommit fram till att jag kan springa strax under 12 km/h utan att få ont, så mitt första delmål är att göra milen på 50 minuter.

Detta är en utmaning för mig, inte alltid lätt att kombinera träning med viktnedgång, resultaten uteblir om jag äter för lite, och jag måste också akta mig för att falla in i gamla mönster igen. Dessutom har jag rätt svårt för löpning har jag märkt, är en utpräglad intervall-människa, får jag bara vila då och då så orkar jag hur mycket som helst, men att mala på i ett konstant tempo är obeskrivligt jobbigt. Vet inte om det beror på all fotbollsträning, eller medfödd avsaknad av talang, men det känns som en stor omställning, fast också oerhört roligt att röra på sig igen!
1 oktober 2012 21:18
3

Bröllopstal

I helgen var det alltså dags för bröllopet jag skrivit om tidigare, och allt blev jättelyckat från vigseln till sista dansen, sett ur ett universellt perspektiv. Vill få det sagt innan jag börjar skriva om mina personliga upplevelser... För min del är en sådan tillställning en stor social utmaning, tusentals svåra situationer inklämda på en kort tidsrymd. På det här kände jag dessutom endast brudparet och en av gästerna. Ganska mycket ångest innan alltså, och väldigt dåligt samvete över den gjorde inte saken bättre. Önskade så att jag bara kunde vara glad, skämdes oerhört inför mig själv över mina tankar. Som tur är har jag jättefina vänner som förstår, och i ett långt telefonsamtal dagen innan lyckades en av dem få ur mig allt. Upphör aldrig att förvånas över hur mycket lättare saker plötsligt känns efter att man berättat dem för någon förstående själ, det blir som ett litet paket av styrka att bära med sig, att det finns någon som vet hur det känns. Minglet gick faktiskt rätt bra, då hade jag sällskap av killen jag kände, och han verkade också vilja hålla sig i skymundan. Några gånger lyckades jag presentera mig med namn, men rätt många fick helt enkelt tro att jag är ouppfostrad istället. Själva middagen var svårare, var mixad bordsplacering och min enda kompis satt i andra änden av rummet. Kände mig som världens tråkigaste bordsdam, försökte svara på frågor åtminstone, men ingen förstog vad jag sa. Varje gång jag behöver upprepa det jag nyss sagt vågar jag inte använda de ord som gick dåligt igen, utan byter ut dem, och tillslut låtsas folk att de hört och svarar på något helt annat. Det hela kändes som ett ändlöst goddag-yxskaft moment. Det blev en liten paus, och toastmastern kom fram till mig och undrade om jag kunde tänka mig att hålla tal, eftersom det var stor övervikt av talare på brudens sida. Förutseende som jag är, hade jag övat in ett litet sådant kvällen innan, och svarade att ja, om du tror att det är en bra idé kan jag säga några korta ord. Det trodde hon, jättegullig tjej, och undrade om hon kunde hjälpa till på något sätt, och jag sa att hon gärna fick berätta om mitt problem vid presentationen, så slipper jag ha med det i talet. Innan ni tror att jag plötsligt blev supermodig så ska jag väl säga att det för mig är ungefär tusen gånger lättare att stå upp och hålla tal än att konversera vid middagsbordet. Men visst, det är ändå rätt fantastiskt att jag numera är en människa som utan större eftertanke vågar ställa mig upp och tala! Utan mikrofon dessutom. Bara tänkte att det här är ett tillfälle att uttrycka min uppskattning som aldrig kommer åter, en unik chans att glädja någon jag tycker om, och jag kommer ångra mig om jag inte tar den. Ställde mig mitt emot brudparet, låtsades att det bara är vi tre här inne och intalade mig att det enda jag behöver tänka på är att hålla ögonkontakt med dem hela tiden, i övrigt är det här som vilken talträning som helst. Väntade ut sorlet tills det blev knäpptyst, såg i brudgummens ögon hur glatt överraskad han var av att se mig där framme, och satte igång. Mina tal är ganska kortfattade, ingen onödig utfyllnad och inga anekdoter, utan bara pang på känslorna, därför är han så fantastisk, mitt första intryck av bruden och så mycket har de betytt för mig, på sin höjd några små skämt för att lätta upp stämningen. Den här gången hade jag en rolig fras i mitten, och det var först när jag hörde alla skratta åt den som det slog mig att det är massor av människor härinne, och de förstår faktiskt vad jag säger allihopa! Efter min slutkläm kändes det som om applåderna varade i en evighet, började undra om det hänt något annat jag missat och tittade mig förvånat runt om, men nej, de var åt mig. När jag sen kom tillbaka till min plats reste sig damen och herren mittemot, tog mig i hand och tackade för mina fina ord. Damen torkade bort en tår från kinden. Ungefär så fortsatte sen kvällen, folk kom fram och berättade hur rörda de blivit. Jag blev först väldigt generad, förstog ingenting, men insåg snart att allt jag behöver göra är att tacka och ta emot :) Kanske lät det mer från hjärtat eftersom jag memorerat allt och inte läste innantill som de flesta gör? Men struntsamma, brudparet tackade mig ungefär 20 gånger, så jag lyckades nog förgylla deras dag lite till, och det var ju huvudsaken! Och lite stolt över mig själv är jag faktiskt...

Kommentarer

  • 2 oktober 2012 05:54
    SaraElsa
    Bra gjort! =) Var stolt över att du talade inför alla och att du gick på bröllopet fastän det gav dig ångest innan. =) Och kortfattade tal är så mycket bättre än de där som kan hålla på i en evighet =)
  • 2 oktober 2012 15:54
    OneOnine
    tack SaraElsa :) skönt att höra att de där megalånga talen inte är nåt att sträva efter då!
  • 2 oktober 2012 16:59
    SaraElsa
    Haha nä de blir ju bara jobbigt att lyssna då :)

Logga in för att skriva en kommentar.