Hårdträning igen

Var ett tag sedan jag skrev här sist, vet inte varför, men har inte riktigt känt behovet bara. Har börjat jobba hårdare med mina verkliga problem istället, skammen över mitt handikapp och allt som det för med sig. Det står nu helt klart för mig att mitt kroppshat utlöses när någon hånar mig, om jag är nervös för något eller när jag känner att jag inte kan göra mig förstådd alls. Insåg det en dag när jag råkade höra kassörskorna på Ica härma mig bakom min rygg och istället för att låta mig själv bli ledsen för det började jag direkt intensivt avsky min kropp. Av någon anledning såg jag plötsligt mönstret. Jag vill fortfarande gå ner 3 kg till, men jag trivs ändå hyfsat med min kropp nu. Som tur är, för viktminskningen går verkligen megalångsamt, har stått still på 58 kg länge. Fettprocenten har dock gått ner en aning, så jag tror inte jag kan göra så mycket mer än att härda ut. Inser att jag aldrig kommer se ut som en fotomodell, men tänker mig att jag kanske kan få en såndär snygg löparkropp istället, om jag fortsätter jogga i några år. Såg foton på mig själv från ett lopp och konstaterade att jag mer ser ut som en sprinter än en joggare, men det går att rätt håll iaf :) Träningen då, jo har medvetet slappat lite i några veckor nu, beroende på lopp och sociala aktiviteter, så läget är under kontroll. Slappa innebär för mig att jag hoppat över det jag minst gillar, nämligen långpassen och en del cykling. Sista milloppet gick på 53:00, och direkt efter var jag givetvis väldigt besviken, tänkte att allt under 53 hade varit ok. Dagen efter kändes det dock bättre, insåg att jag hade varit missnöjd ändå eftersom jag alltid har höga krav på mig själv... Dessutom har jag faktiskt förbättrat mig mycket över sommaren, på träningsrundan har jag gått från 59:21 till 52:14 och loppen har gått på 57, 55 och 53, så det borde bli 51 nästa gång ;) Hoppas också det blir lite lättare i loppen nästa år när jag kan vara i lite bättre startgrupper. Det är svårt att ta igen den första långsamma kilometern. Så nu är det alltså dags att börja träna hårt igen, körde första långpasset igår. Var orolig för att inte orka, så jag bestämde mig för att strunta i sträckan och istället hålla på i 90 minuter hur trött jag än blir. Det fungerade faktiskt jättebra att tänka så, fick mig att sakta ner rejält, 16 km med ett snitt på 5:38 blev det och jag hade nog orkat ett tag till!

Kommentarer

24 oktober 2012 06:08

Nos

Åh vad varm jag blir inombords när jag läser detta-inte nog med att du förstår kopplingen till varför du skäms över din kropp-du klarar även av att göra något konkret i verkligheten som återspeglar detta-nämligen att välja sociala aktiviteter framför träning. Så glad jag blir, kram!
5 februari 2013 13:56

Troxii

Hur går det för dig?

Logga in för att skriva en kommentar.