icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Är en föredetta träningsnarkoman som gick upp i vikt väldigt fort när en knäskada tvingade mig att sluta idrotta abrubt. Gick från 50 till 75 kg på 2 månader. Att gå ner dem igen har varit en lång kamp, men är nu på gång, tänkte dock nöja med vid 55 kg.

Försöker även komma igång och träna igen, fast med måtta den här gången. Knäskadan hindrar mig från att springa fort, så att spela fotboll igen är tyvärr omöjligt, satsar på att jogga istället, och göra det bästa av situationen. Har kommit fram till att jag kan springa strax under 12 km/h utan att få ont, så mitt första delmål är att göra milen på 50 minuter.

Detta är en utmaning för mig, inte alltid lätt att kombinera träning med viktnedgång, resultaten uteblir om jag äter för lite, och jag måste också akta mig för att falla in i gamla mönster igen. Dessutom har jag rätt svårt för löpning har jag märkt, är en utpräglad intervall-människa, får jag bara vila då och då så orkar jag hur mycket som helst, men att mala på i ett konstant tempo är obeskrivligt jobbigt. Vet inte om det beror på all fotbollsträning, eller medfödd avsaknad av talang, men det känns som en stor omställning, fast också oerhört roligt att röra på sig igen!
7 oktober 2012 16:57
1

Konstiga sug

Har läst en hel del här om sockerberoende, och känner själv att jag har mitt sötsug under kontroll sedan länge, men det finns två andra saker jag har problem med. Yoghurt blir jag ofta dödligt sugen på, så länge jag kan minnas. Hur ofta varierar, men varannan dag när det är som värst. Undrar vad det är i yoghurten som jag blivit så beroende av? Försökt att istället ta ost, mjölk, frukt, bröd, sötsaker, men inget har hjälpt. Det andra är salt, och det har uppstått på senare tid. Har svårt att tro att det handlar om beroende här, för jag äter ovanligt lite salt jämfört med andra, har ganska låg tolerans. Pommes Frites på restauranger tycker jag ofta är så salta att de inte går att äta, det när andra öser på med ännu mer. Gemensamt för bägge dessa är att det går inte att ignorera dem, suget går inte över förrän begäret är stillat. Inte ens motion hjälper, snarare tvärtom. Det kan gå så långt att jag strör lite salt på fingret och slickar i mig, fast jag tycker det är superäckligt. Däremot växer de inte som sötsug kan göra när man ger efter, utan en liten mängd släcker dem helt. Någon som känner igen sig eller har idéer om vad detta kan bero på och vad man kan göra åt det? Någon som lyckats bli av med något annat märkligt sug? Problemet med salt är givetvis inte att äta det rent, utan att det krävs mängder med mat för att jag ska få i mig det utan att obehag...

Kommentarer

  • 9 oktober 2012 08:48
    Nos
    Salttörst är en typ av törst man talar om inom fysiologin, precis som vattentörst. Kanske är det nåt sånt?

Logga in för att skriva en kommentar.