icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Är en föredetta träningsnarkoman som gick upp i vikt väldigt fort när en knäskada tvingade mig att sluta idrotta abrubt. Gick från 50 till 75 kg på 2 månader. Att gå ner dem igen har varit en lång kamp, men är nu på gång, tänkte dock nöja med vid 55 kg.

Försöker även komma igång och träna igen, fast med måtta den här gången. Knäskadan hindrar mig från att springa fort, så att spela fotboll igen är tyvärr omöjligt, satsar på att jogga istället, och göra det bästa av situationen. Har kommit fram till att jag kan springa strax under 12 km/h utan att få ont, så mitt första delmål är att göra milen på 50 minuter.

Detta är en utmaning för mig, inte alltid lätt att kombinera träning med viktnedgång, resultaten uteblir om jag äter för lite, och jag måste också akta mig för att falla in i gamla mönster igen. Dessutom har jag rätt svårt för löpning har jag märkt, är en utpräglad intervall-människa, får jag bara vila då och då så orkar jag hur mycket som helst, men att mala på i ett konstant tempo är obeskrivligt jobbigt. Vet inte om det beror på all fotbollsträning, eller medfödd avsaknad av talang, men det känns som en stor omställning, fast också oerhört roligt att röra på sig igen!
24 augusti 2012 17:24

Liten löpskola hos sjukgymnasten

Har experimenterat lite med ett kortare löpsteg, men blev lite orolig att min knäskada skulle göra sig mer påtaglig igen, och blev tipsad av vänliga människor här att fråga om råd. Tack [FET]LadyG[/FET]och [FET]Ewa1969[/FET]! Lustigt att jag aldrig tänker så långt själv, ser inte bortom internet ;) Som tur var hade min gamla sjukgymnast fått ett återbud idag, och jag fick gärna komma, hon har saknat mig, sällsynt med patienter man behöver hejda istället för att pusha ;) Lite vemodigt var det komma tillbaka till lokalen där jag, under flera år, fick min enda motion. Saknar benpressen (roligaste övningen då), och henne såklart, hon rehabiliterade både knät och själen. Precis som förr inleder hon med att fråga om jag ätit innan, ”annars får du inte träna, det vet du”, fast den här gången lyckas jag ljuga... Vi simulerar rörelsen som under hög belastning gör ont, och det börjar genast klicka till inne i knät, det gör inte ont men är rätt obehagligt. Ändå bra att få en liten repetition, nedslag långt framme på tårna minns jag, men att framåtlutningen också spelar in hade jag nästan glömt. Hon tycker jag kan köra på, men tänka på att försöka landa på hälarna, när jag tror att jag gör det så flyttas tungpunkten lite längre bak bara. Dessutom ska jag försöka hålla kroppen så rak som möjligt, om jag lyckas med det så kan jag kanske i framtiden till och med nå lite högre farter utan smärta. Det är fredagsstimmigt där och en kollega till henne lägger sig i, han kan lite mer om löpning. ”Typiskt fotbollsspelare”, skojar han, ”du springer alldeles för mycket på kraft, imponerande att du orkar hålla det där i 5 km”. Han tror att ett kortare steg helt klart är lösningen på varför jag är så mycket långsammare på 10 km än på 5, och att det kommer ta mig ner mot 50 minuter ganska snart. När jag har kommit dit kan det vara läge att fundera på andra tekniska detaljer. ”Du har tränat på att accelerera hela livet, det blir en omställning att hålla ut istället”, tröstar han när jag undrar om jag joggat en massa i onödan, och han tycker inte jag ska överge ”kraftsteget” helt och hållet, det kan vara bra att ta fram när jag vill göra ett ryck, med full ork är det svårslaget. Han tycker jag ska se det som olika färger på paletten och tipsar om att jag med fördel till exempel kan träna på att springa lätt i 8 km och sedan kraftfullt de sista 2. Lugn, hopp samt en hel del goda råd fick jag med mig, så glad att jag gick dit! Önskar alla en trevlig helg!

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.