icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Är en föredetta träningsnarkoman som gick upp i vikt väldigt fort när en knäskada tvingade mig att sluta idrotta abrubt. Gick från 50 till 75 kg på 2 månader. Att gå ner dem igen har varit en lång kamp, men är nu på gång, tänkte dock nöja med vid 55 kg.

Försöker även komma igång och träna igen, fast med måtta den här gången. Knäskadan hindrar mig från att springa fort, så att spela fotboll igen är tyvärr omöjligt, satsar på att jogga istället, och göra det bästa av situationen. Har kommit fram till att jag kan springa strax under 12 km/h utan att få ont, så mitt första delmål är att göra milen på 50 minuter.

Detta är en utmaning för mig, inte alltid lätt att kombinera träning med viktnedgång, resultaten uteblir om jag äter för lite, och jag måste också akta mig för att falla in i gamla mönster igen. Dessutom har jag rätt svårt för löpning har jag märkt, är en utpräglad intervall-människa, får jag bara vila då och då så orkar jag hur mycket som helst, men att mala på i ett konstant tempo är obeskrivligt jobbigt. Vet inte om det beror på all fotbollsträning, eller medfödd avsaknad av talang, men det känns som en stor omställning, fast också oerhört roligt att röra på sig igen!
10 september 2012 13:53
8

Lugnet före stormen

Gnällvarning ;) Förstår inte riktig hur jag ska orka med denna vecka, har två möten på jobbet och dessutom sociala aktiviteter varje kväll. Jag tycker om att umgås, men brukar bli väldigt trött av det, eftersom jag behöver koncentrera mig så hårt på att prata. Jobbmöten är en pina och jag brukar vara slut även dagen efter. Kommer förmodligen inte hinna gå på talträningen heller, väldigt synd, för den behövs verkligen nu efter sommaren. Enda sättet är att inte anstränga mig så mycket, släppa lite på kontrollen, ungefär som jag gör när jag umgås med andra lytta. Acceptera att talet blir sämre, men jag kommer orka med allt. Låter kanske enkelt, men det känns fel på tusen vis att inte göra mitt bästa, och sen gäller det att hålla koll på psyket också, inte skämmas, inte hata mig själv för att det gick dåligt, inte tro att den och den nog aldrig mer kommer vilja träffa mig, det behöver inte vara enbart mitt fel att jag tappade den kunden och jag förtjänar att äta ändå. Inte kommer jag hinna träna så mycket som jag vill heller. Planerar ett kortpass imorgon, 10 km på torsdag och långa intervaller på lördag, det är allt. Risken är stor att jag kommer äta för lite, och på så vis straffa och belöna mig själv. Belöning i form av njutningen av att jag får vad jag förtjänar, samt det där lyckoruset som bara segern över hungern kan ge. Ångest och panik alltså, försöker tänka konstruktivt, hur dämpar jag känslorna? En sak i taget, fokusera på nästa aktivitet och utestäng resten. Första målet tidigt så svältlyckan aldrig hinner komma igång. Ta hjälp av vänner som förstår och som jag litar på. Hämta energi från träningen och sug på den länge!

Kommentarer

  • 10 september 2012 14:24
    gittan52
    Vad är det för talträning du har? En sak i taget är ett bra tänk ;) men inte alltid så lätt. Kanske kan du avstå någon social aktivitet under veckan?
  • 10 september 2012 14:56
    tack gittan! tyvärr är det inget som går att ställa in, gäster från utlandet, födelsedag, lovat datorhjälp före helgen å sånt. möjligen ett av jobbmötena, men arbetar i egen regi och har en väldigt oregelbunden inkomst, så det är inte heller helt lätt. jag stammar och vi brukar öva i grupp en gång i veckan. vi tränar både på att hålla tal och på att samtala. det hjälper att hålla igång och betyder även mycket att det finns en liten oas där jag kan umgås i grupp på mina villkor, utan att skämmas, vara rädd eller bli stressad. slippa känna sig ensam och annorlunda. man känner sig alltid glad och varm inombords efteråt, gör det lättare att klara av den "riktiga" världen :)
  • 10 september 2012 15:41
    artlen
    Tung vecka och visst är det jobbigt när man inte hinner träna som man vill och mår bra av. Men försök att bara ta en sak i taget så blir det lättare!
  • 10 september 2012 15:52
    precis, träningen gör verkligen att resten av livet känns lättare. lite hinner jag med iaf :) tack så jättemycket för stödet, artlen!
  • 10 september 2012 18:57
    De låter som en tung vecka! Kom ihåg att du inte är mer en människa! En dags träning är bättre en ingen träning :) Försök hålla kontroll på maten så du inte äter för lite, du behöver den energin för att orka med allting. Kämpa på fina du! Kram!
  • 10 september 2012 19:39
    Min sambo stammar han med så jag förstår att det är tufft. Många vill ju dessutom fylla i hela tiden, vilket man inte ska göra. Mkt kränkande. Hoppas det lugnar ner sig snart för dig. Skickar lite peppning o styrkekramar
  • 10 september 2012 20:20
    blir så glad av alla fina människor här :) känns lättare just nu. hoppas ni har det bra, kram på er alla och tack alla för att ni finns! okunnig,tusen tack! är så lätt att glömma att man får energi av att äta, synd att ge sig själv den nackdelen också, bra råd! tack Snuttan för dina ord! ja, att folk fyller i gör det oftast mycket värre, man känner sig stressad och värdelös. gissar de fel, så krävs det mycket mod för att rätta dem, för det mesta vågar jag inte utan låter dem tro det felaktiga, blir ibland helt galet... läste förresten din story på startsidan, grattis, så himla bra gjort!
  • 10 september 2012 20:23
    Tack så mkt, det har varit kul dom här dagarna sen det publicerades. Ja det är inget lätt handikapp kan jag tänka mig. Stå på dig så andra inte kränker dig. Trevlig kväll. Kram

Logga in för att skriva en kommentar.