icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Är en föredetta träningsnarkoman som gick upp i vikt väldigt fort när en knäskada tvingade mig att sluta idrotta abrubt. Gick från 50 till 75 kg på 2 månader. Att gå ner dem igen har varit en lång kamp, men är nu på gång, tänkte dock nöja med vid 55 kg.

Försöker även komma igång och träna igen, fast med måtta den här gången. Knäskadan hindrar mig från att springa fort, så att spela fotboll igen är tyvärr omöjligt, satsar på att jogga istället, och göra det bästa av situationen. Har kommit fram till att jag kan springa strax under 12 km/h utan att få ont, så mitt första delmål är att göra milen på 50 minuter.

Detta är en utmaning för mig, inte alltid lätt att kombinera träning med viktnedgång, resultaten uteblir om jag äter för lite, och jag måste också akta mig för att falla in i gamla mönster igen. Dessutom har jag rätt svårt för löpning har jag märkt, är en utpräglad intervall-människa, får jag bara vila då och då så orkar jag hur mycket som helst, men att mala på i ett konstant tempo är obeskrivligt jobbigt. Vet inte om det beror på all fotbollsträning, eller medfödd avsaknad av talang, men det känns som en stor omställning, fast också oerhört roligt att röra på sig igen!
30 juli 2012 17:09
2

Mot målet

Vilodag idag, bara att härda ut. Känns faktiskt inte lika illa som vanligt, var skönt sliten under långpasset igår, och vila är helt rätt nu. Får bli lite mental träning idag, måste börja tänka lite positivt. Dags att revidera min målsättning lite, så inte de svåra bitarna glöms bort. Inga ”inte” och ”sluta”, utan fokusera på vad jag ska uppnå istället. Så här blir listan då: [PUNKT]Gå ner till 55 kg [PUNKT]Milen på 50 minuter [PUNKT]Träna med måtta [PUNKT]Äta ordentligt [PUNKT]Tycka om mig själv redan nu Den sista är givetvis den svåraste, har inga konkreta metoder alls för att nå dit, men kan kanske tänka ut några små saker att börja med. Jag ska sluta säga att jag är fet, inte ens tänka det! Nu blev det ett ”sluta” ändå ;) men kommer inte på nån bättre formulering... Siffrorna säger att jag är helt normalviktig, 167 cm och 60,5 kg, visst, jag trivs personligen inte med denna vikt, men det är för att jag är besatt av att bli extremt smal. Muskler är snyggt! Det går dock inte att komma ifrån att om de ligger under ett lager fett, så ser man större ut, men de behövs för att man ska kunna träna bra, så enkelt är det. Och lite bättre hållning ger de ändå. Jag måste välja väg, vill jag fortsätta motionera så kan jag inte hata mig själv för att det märks, och tro att jag nånsin kommer se ut som jag drömmer om. Att fortsätta som nu kan bara leda till självplågeri och värre elände. Oavsett vad slutresultatet än blir så ligger det trots allt massor av träningstimmar bakom det, och om jag inte jämför mig med andra, utan bara ser till mina förutsättningar, så borde jag inte vara missnöjd (snarare lite stolt men det vågar jag knappt skriva). Det kan inte vara omöjligt, är det lätt att tänka en bra dag, och just denna tänker jag inte låta självföraktet ta överhanden!

Kommentarer

  • 30 juli 2012 18:10
    Linafp
    Jag vet precis hur det känns, det svåraste är alltid att tycka om sig själv redan nu. Ganska ironiskt men vi är lika långa och väger samma, har samma slutmål :) Lycka till med din träning och tänk på att ge dig själv mycket kärlek på vägen mot ditt mål :)Det är vi alla värda!
  • 1 augusti 2012 12:30
    OneOnine
    tack vännen :) hoppas du har en bra dag idag! ja, lustigt, vikttvillingar då, måste betyda att vi tänker rätt ;)

Logga in för att skriva en kommentar.