icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Är en föredetta träningsnarkoman som gick upp i vikt väldigt fort när en knäskada tvingade mig att sluta idrotta abrubt. Gick från 50 till 75 kg på 2 månader. Att gå ner dem igen har varit en lång kamp, men är nu på gång, tänkte dock nöja med vid 55 kg.

Försöker även komma igång och träna igen, fast med måtta den här gången. Knäskadan hindrar mig från att springa fort, så att spela fotboll igen är tyvärr omöjligt, satsar på att jogga istället, och göra det bästa av situationen. Har kommit fram till att jag kan springa strax under 12 km/h utan att få ont, så mitt första delmål är att göra milen på 50 minuter.

Detta är en utmaning för mig, inte alltid lätt att kombinera träning med viktnedgång, resultaten uteblir om jag äter för lite, och jag måste också akta mig för att falla in i gamla mönster igen. Dessutom har jag rätt svårt för löpning har jag märkt, är en utpräglad intervall-människa, får jag bara vila då och då så orkar jag hur mycket som helst, men att mala på i ett konstant tempo är obeskrivligt jobbigt. Vet inte om det beror på all fotbollsträning, eller medfödd avsaknad av talang, men det känns som en stor omställning, fast också oerhört roligt att röra på sig igen!
8 augusti 2012 03:40
2

Skoinvigning

Idag var det äntligen dags att inviga de nya joggingskorna :) Regn och potentiellt glädjefnatt fick mig att ta det lite lugnare än vanligt (har jag äntligen blivit förståndig? ;)) trots att varje nedslag kändes som en smekning. Hela rundan hade jag istället en annorlunda härlig känsla av att jag skulle kunna öka farten när som helst utan större ansträngning om jag ville. Blygsamma 57:15 blev milen på, men märkte efter ett tag att jag för första gången lyckats få till en liten negativ split på 29 sekunder ;) Visserligen helt oavsiktligt, men blev glad ändå eftersom jag kämpat så för att inte gå ut för hårt, nästan gett upp och tänkt att det helt enkelt är mot min natur. Dessutom var det så skönt att känna sig stark hela vägen att jag gör nåt helt oväntat och räknar det som ett framsteg!

Kommentarer

  • 8 augusti 2012 23:50
    Nos
    Alla små steg framåt är värda att ta fasta på, gömma inom sig som skatter, som bevis på att man är värdefull. Sedan tar man fram dem när man någon annan gång kanske inte ser sig så klart, utan försöker nedvärdera sig själv. (önskar jag kunde leva så alltid ; ))
  • 9 augusti 2012 14:32
    OneOnine
    exakt! synd bara att det inte är så lätt att komma på att leta fram dem i alla lägen ;) nästa gång ska jag läsa här...

Logga in för att skriva en kommentar.