icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Är en föredetta träningsnarkoman som gick upp i vikt väldigt fort när en knäskada tvingade mig att sluta idrotta abrubt. Gick från 50 till 75 kg på 2 månader. Att gå ner dem igen har varit en lång kamp, men är nu på gång, tänkte dock nöja med vid 55 kg.

Försöker även komma igång och träna igen, fast med måtta den här gången. Knäskadan hindrar mig från att springa fort, så att spela fotboll igen är tyvärr omöjligt, satsar på att jogga istället, och göra det bästa av situationen. Har kommit fram till att jag kan springa strax under 12 km/h utan att få ont, så mitt första delmål är att göra milen på 50 minuter.

Detta är en utmaning för mig, inte alltid lätt att kombinera träning med viktnedgång, resultaten uteblir om jag äter för lite, och jag måste också akta mig för att falla in i gamla mönster igen. Dessutom har jag rätt svårt för löpning har jag märkt, är en utpräglad intervall-människa, får jag bara vila då och då så orkar jag hur mycket som helst, men att mala på i ett konstant tempo är obeskrivligt jobbigt. Vet inte om det beror på all fotbollsträning, eller medfödd avsaknad av talang, men det känns som en stor omställning, fast också oerhört roligt att röra på sig igen!
25 september 2012 16:06

Sunda hungerkänslor, finns de?

Läser en artikel om kosthållning vid träning, för om 3 kg är det meningen att jag ska äta ”normalt” för första gången i livet. Artikeln innehåller de gamla vanliga råden, långsamma kolhydrater 4 timmar innan, snabba och protein senast 30 minuter efter, samt en rejäl måltid 1-2 timmar efter, minst 1,5 gram protein per kilo kroppsvikt, men den tar också upp det där med hungerkänslor. Dem ska man inte lita på alls, hård träning gör ofta att hungern undertrycks, och maten efter träning är det viktigt att tvinga ner hur fel det än känns. Våra hungerkänslor ska enligt artikeln vara något rent psykiskt, en liten räknare i hjärnan som håller koll på vad vi stoppat i oss, och signalerar när vi bryter mot våra vanor, inte när kroppen faktiskt behöver näring. Vad tror ni? Finns det någon här som lyckats skaffa sig sunda hungerkänslor? Undrar om det vi ofta upplever som hunger i själva verket är något annat, minns hur det var när jag åt som minst, då hade jag ont i magen varje kväll, men kopplade aldrig värken till att ha något med hunger att göra. Istället funderade jag över om jag hade alla möjliga magsjukdomar. Den magvärken har jag inte haft sedan jag började äta mer, det jag upplever som hunger nu är något helt annat, mer som ett sug och det gör definitivt inte ont. Den känslan fick jag i princip aldrig förr i tiden, och jag har sett det som ett sundhetstecken att jag numera upplever att jag är hungrig ibland, har jag fel? Finns det då inget annat bra sätt att leva än att räkna allt man stoppar i sig och tvinga i sig mat? Eller slår den inre räknaren om och börjar göra rätt när man har haft bra vanor tillräckligt länge? Hur fungerar detta för er?

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.