Parrot67s blogg

45041

Jag är en person med stark livsvilja och livsglädje. Har alltid skyllt på att jag trivs som överviktig. "Så länge mina värden är bra hos doktorn, så är det ingen fara!", har jag sagt ett antal gånger. Men nu har jag kommit till insikten att så är det ju inte. Jag vill gå ned i vikt för min egen skull, för att jag ska orka mer. En sak som även påverkar är min älskade dotter. Det händer mer och mer när jag hämtar henne i skolan att någon unge säger "tjockrumpa" eller något annat till mig. Jag förstår att de inte menar något illa men det känns ändå.

Skillnaden denna gång jämfört med tidigare viktminskningsförsök är att jag för det första känner att jag duger som jag är. Jag gillar mig själv för den jag är inombords. Så har det inte alltid varit. Med det som grund och att jag har tagit itu med andra saker i mitt liv, leder mig till den absoluta övertygelsen att nu kommer det att gå, en dag i taget!

5 februari 2011 08:35

Besviken men beslutsam

Vägde mig precis. Hoppades på nedgång men 0,4 kg upp! Känner mig besviken och tillåter mig att känna så. Världen går inte under och jag tänker inte bestraffa mig själv som jag alltid har gjort. Jag försöker istället fokusera framåt på dagen och nästa vecka. Vad kan jag göra annorlunda? Har skrivit menyn för nästa vecka och det känns bra. Ska spä på med lite mer rörelse och motion. Bara äte "rätt" hjälper inte utan jag behöver röra på mig också. Ska däremot unna mig något idag, inte ätbart som det alltid brukar vara utan en ny bok, har jag tänkt. Och så börjar Mello ikväll till både min och dotterns förtjusning. Grönsaksstavar med dip och bubbelvatten blir det då!

Kommentarer

5 februari 2011 09:25

linni

0.4 upp kan ju bero på vad som helst. PEPP till dig å satsa hårt. Det kommer att löna sig tror jag. kram
8 februari 2011 16:05

comarama

Ja, det kommer absolut att löna sig. Själv är jag en rutinerad "bantare" och under mina perioder har jag gått ner varanna vecka. Vi tjejer har ju den cykeln. Lycka till!!

Logga in för att skriva en kommentar.