icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är en person med stark livsvilja och livsglädje. Har alltid skyllt på att jag trivs som överviktig. "Så länge mina värden är bra hos doktorn, så är det ingen fara!", har jag sagt ett antal gånger. Men nu har jag kommit till insikten att så är det ju inte. Jag vill gå ned i vikt för min egen skull, för att jag ska orka mer. En sak som även påverkar är min älskade dotter. Det händer mer och mer när jag hämtar henne i skolan att någon unge säger "tjockrumpa" eller något annat till mig. Jag förstår att de inte menar något illa men det känns ändå.

Skillnaden denna gång jämfört med tidigare viktminskningsförsök är att jag för det första känner att jag duger som jag är. Jag gillar mig själv för den jag är inombords. Så har det inte alltid varit. Med det som grund och att jag har tagit itu med andra saker i mitt liv, leder mig till den absoluta övertygelsen att nu kommer det att gå, en dag i taget!
29 januari 2011 10:49
3

Första veckan med positiv överraskning

Nu har jag hållit på med viktminskningen en vecka. Ingen speciell diet utan jag käkar enligt tallriksmodellen. Fler måltider men mindre varje gång. Mer grönsaker och frukt. Mkt vatten. Försöker få in motion i vardagen. Och det fungerar! Och passar mig! -2,5 kg första veckan. Det finns hopp om livet. Jag är strålande glad!

Kommentarer

  • 29 januari 2011 10:50
    Härligt!
  • 29 januari 2011 10:53
    Tack! Har även fått recept på fysiskt aktivitet så nu ska jag köpa träningskort på badhuset (simning och gym) till starkt reducerat pris. Känner mig så peppad att fortsätta. Jag klarar mig utan choklad och pizza bara jag får knäckemackor ibland och massor av gröna äpplen!
  • 29 januari 2011 10:55
    malan537
    Vad kul!

Logga in för att skriva en kommentar.