icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är en person med stark livsvilja och livsglädje. Har alltid skyllt på att jag trivs som överviktig. "Så länge mina värden är bra hos doktorn, så är det ingen fara!", har jag sagt ett antal gånger. Men nu har jag kommit till insikten att så är det ju inte. Jag vill gå ned i vikt för min egen skull, för att jag ska orka mer. En sak som även påverkar är min älskade dotter. Det händer mer och mer när jag hämtar henne i skolan att någon unge säger "tjockrumpa" eller något annat till mig. Jag förstår att de inte menar något illa men det känns ändå.

Skillnaden denna gång jämfört med tidigare viktminskningsförsök är att jag för det första känner att jag duger som jag är. Jag gillar mig själv för den jag är inombords. Så har det inte alltid varit. Med det som grund och att jag har tagit itu med andra saker i mitt liv, leder mig till den absoluta övertygelsen att nu kommer det att gå, en dag i taget!
25 januari 2011 15:52

Fysisk aktivitet

Har nu så sakteliga börjat komma in i rutinen att föra dagbok på vad jag äter. Känns för det mesta väldigt bra. Vilken koll jag har! Ska bara utveckla fantasin att laga mer varierad mat. Nu försöker jag peppa mig själv att komma iväg på simningen som jag bestämde imorse. Det är inte så många tillfällen jag får att simma. Oftast hämtar jag dottern i skolan men idag hjälper mormor till. Nu är det dags! Om jag inte gör något för att börja röra på mig så kommer inget att förändras. Och hur bra kommer jag inte att må efteråt. NU GÅR JAG!Q

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.