Parrot67s blogg

45037

Jag är en person med stark livsvilja och livsglädje. Har alltid skyllt på att jag trivs som överviktig. "Så länge mina värden är bra hos doktorn, så är det ingen fara!", har jag sagt ett antal gånger. Men nu har jag kommit till insikten att så är det ju inte. Jag vill gå ned i vikt för min egen skull, för att jag ska orka mer. En sak som även påverkar är min älskade dotter. Det händer mer och mer när jag hämtar henne i skolan att någon unge säger "tjockrumpa" eller något annat till mig. Jag förstår att de inte menar något illa men det känns ändå.

Skillnaden denna gång jämfört med tidigare viktminskningsförsök är att jag för det första känner att jag duger som jag är. Jag gillar mig själv för den jag är inombords. Så har det inte alltid varit. Med det som grund och att jag har tagit itu med andra saker i mitt liv, leder mig till den absoluta övertygelsen att nu kommer det att gå, en dag i taget!

21 maj 2011 09:59

Glad och arg samtidigt

Tänk så det kan vara ibland. I förra veckan vid samma tid var jag jublande glad för jag var under 120 kg. "Belönade" mig tydligen lite för mycket nu i veckan. Har hållt mig hyfsat till mitt kcalintag men det har blivit choklad vid ett tillfälle och mackor på kvällen. Resultat: upp 1,2 kg!!!! Känns något frustrerande men nu ska jag sänka mitt kcalintag och röra på mig mer. Jag vill lära mig acceptera att det blir så här ibland. Men det känns håärt. BMI ligger iaf under 40 så det känns bra. Det jag är glad för är att idag är det en bemärkelsedag gällande en annan sak som jag tagit tag i. 2-årsdag faktiskt. Det fungerar och jag är så stolt över mig själv. Ikväll blir det att fira med fläskfilé och färskpotatis (belgiskt i och för sig...).

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.