icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är en person med stark livsvilja och livsglädje. Har alltid skyllt på att jag trivs som överviktig. "Så länge mina värden är bra hos doktorn, så är det ingen fara!", har jag sagt ett antal gånger. Men nu har jag kommit till insikten att så är det ju inte. Jag vill gå ned i vikt för min egen skull, för att jag ska orka mer. En sak som även påverkar är min älskade dotter. Det händer mer och mer när jag hämtar henne i skolan att någon unge säger "tjockrumpa" eller något annat till mig. Jag förstår att de inte menar något illa men det känns ändå.

Skillnaden denna gång jämfört med tidigare viktminskningsförsök är att jag för det första känner att jag duger som jag är. Jag gillar mig själv för den jag är inombords. Så har det inte alltid varit. Med det som grund och att jag har tagit itu med andra saker i mitt liv, leder mig till den absoluta övertygelsen att nu kommer det att gå, en dag i taget!
9 februari 2011 08:49

Segt och trött

Allt gick bra igår fram till läggdags. Hade inte ätit fullt på kalorierna men var ändå inte så hungrig. Gick och la mig och sedan slog huvudvärken till. Hua! Hade blockchoklad kvar sedan i julas. Tog sådär en 50 gram och helt plötsligt försvann huvudvärken. Ok med det! Men sedan kom hungern! Borstat tänderna hade jag gjort men trots att jag först läste en stund och sedan försökte somna, som rörde det sig i huvudet. Slutresultat: Jag gick och vägde mig, men den hade inte rört på sig! 4 runda polarkakor med mager leverpastej och en massa gurka. Visst, bättre än mina feta ostmackor som det var förut, men ändå!!!!! Jag försöker sluta slå på mig själv men vad sjutton ska jag göra! Nä, idag är det en ny dag!

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.