icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är en person med stark livsvilja och livsglädje. Har alltid skyllt på att jag trivs som överviktig. "Så länge mina värden är bra hos doktorn, så är det ingen fara!", har jag sagt ett antal gånger. Men nu har jag kommit till insikten att så är det ju inte. Jag vill gå ned i vikt för min egen skull, för att jag ska orka mer. En sak som även påverkar är min älskade dotter. Det händer mer och mer när jag hämtar henne i skolan att någon unge säger "tjockrumpa" eller något annat till mig. Jag förstår att de inte menar något illa men det känns ändå.

Skillnaden denna gång jämfört med tidigare viktminskningsförsök är att jag för det första känner att jag duger som jag är. Jag gillar mig själv för den jag är inombords. Så har det inte alltid varit. Med det som grund och att jag har tagit itu med andra saker i mitt liv, leder mig till den absoluta övertygelsen att nu kommer det att gå, en dag i taget!
1 mars 2011 17:37
1

Simning avklarad, hunger återstår

Jo, jag tog mig igenom mina 1000 m men det var kämpigt. Check på den. Har dock ätit väldigt dåligt idag så nu när jag kom hem blev det en nödlösning: bananer! Måste iväg och hämta dottern innan jag kan käka middag. Går nog ganska snart för jag är hemskt hungrig och hunger är inte bra för mig!!!!

Kommentarer

  • 1 mars 2011 18:19
    Bummlan
    Hej på dig! Jag visste det! Vi har simmat i pakt, du och jag. Gud vad vi är bra! När jag låg där och möljde tänkte jag på dig. Undrade hur lång bassäng, hur mycket folk, hur din baddräkt ser ut och en massa sånt. Det var skitkul. Jag kände verkligen att vi gjorde det ihop. Är så glad, det är första gången på 15 år jag är i ett badhus! [FET]TACK snälla Parrot67!!!!!![/FET]

Logga in för att skriva en kommentar.