Parrot67s blogg

44984

Jag är en person med stark livsvilja och livsglädje. Har alltid skyllt på att jag trivs som överviktig. "Så länge mina värden är bra hos doktorn, så är det ingen fara!", har jag sagt ett antal gånger. Men nu har jag kommit till insikten att så är det ju inte. Jag vill gå ned i vikt för min egen skull, för att jag ska orka mer. En sak som även påverkar är min älskade dotter. Det händer mer och mer när jag hämtar henne i skolan att någon unge säger "tjockrumpa" eller något annat till mig. Jag förstår att de inte menar något illa men det känns ändå.

Skillnaden denna gång jämfört med tidigare viktminskningsförsök är att jag för det första känner att jag duger som jag är. Jag gillar mig själv för den jag är inombords. Så har det inte alltid varit. Med det som grund och att jag har tagit itu med andra saker i mitt liv, leder mig till den absoluta övertygelsen att nu kommer det att gå, en dag i taget!

6 juni 2011 08:51

Småätandets vånda

Sista dagarna har varit jobbiga framåt kvällen. Jag har av förklarliga skäl inga "farliga" saker hemma. Men vad uppfinningsrika vi människor är! Framåt nio när dottern har somnat så är det som allt sug bara kommer: ge mig mat och vad som helst! Jag har kommit så långt att jag har identifierat en del av känslorna som ensamhet. Och det har jag ätit på så många gånger förut. Det blir aldrig jättemkt som jag stoppar i mig: några riskakor, kanske några extra knäckemackor. Men det är så onödigt och stör mig så in i norden! Idag vill jag försöka stanna kvar i känslan och göra något åt det istället för att äta. Håll tummarna!

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.