icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är en person med stark livsvilja och livsglädje. Har alltid skyllt på att jag trivs som överviktig. "Så länge mina värden är bra hos doktorn, så är det ingen fara!", har jag sagt ett antal gånger. Men nu har jag kommit till insikten att så är det ju inte. Jag vill gå ned i vikt för min egen skull, för att jag ska orka mer. En sak som även påverkar är min älskade dotter. Det händer mer och mer när jag hämtar henne i skolan att någon unge säger "tjockrumpa" eller något annat till mig. Jag förstår att de inte menar något illa men det känns ändå.

Skillnaden denna gång jämfört med tidigare viktminskningsförsök är att jag för det första känner att jag duger som jag är. Jag gillar mig själv för den jag är inombords. Så har det inte alltid varit. Med det som grund och att jag har tagit itu med andra saker i mitt liv, leder mig till den absoluta övertygelsen att nu kommer det att gå, en dag i taget!
6 augusti 2011 22:01

Snart tillbaka i sadeln igen

Dagen D närmar sig och jag känner det i hela kroppen. Inte målet på min viktresa, utan att börja jobba igen. Det är drygt 4 v kvar. Känns så himla spännande, men även lite läskigt. Som jag skrivit om tidigare har jag varit ledig ett tag men nu är det snart dags. Jag behöver det verkligen på alla sätt, framför allt utmaningen och rutinerna igen. Vikten fortsätter nedåt. Vi har varit på en veckas semester i en hyrd stuga i Östergötland. Superhärligt med alla djur i närheten och avslutning på Kolmården igår. Åkte nya linbanan! Sanslöst härligt att glida som ett tyst spöke genom luften och se alla fantastiska djur från ovan. Dottern var lyckligast över att ha ridit kamel.... Vikten höll sig under veckan. Har inte kunnat logga något men det verkar som kaloriintaget satt sig i ryggraden. Känns som en trygghet. Nästa vecka ska jag bort en del och ska hålla mig till mina kcal per dag så gott jag kan. Har fått äran att passa mina syskonbarn några dagar. De bor på landet så det blir många och långa promenader för min del när syrran kommit hem. Avslutningsvis något som gör mig så otroligt lycklig: Min kanadensiska väninna kommer till Sverige i början på september. Vi lärde känna varandra som brevvänner 1982. Födda samma dag, samma år. Som systrar. Har hållit kontakten i alla år via brev, telefon och mail. Numer mest via Facebook. Jag har hälsat på 2 ggr men nu var det 9 år sedan sist. Jag är så glad och exalterad att hon kommer hit för första gången. Vi får 4 dagar tillsammans men det är bättre än inget. HInna umgås, träffa min familj och visa lite av vår vackra huvudstad. Jepp, livet är underbart!

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.