icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är en person med stark livsvilja och livsglädje. Har alltid skyllt på att jag trivs som överviktig. "Så länge mina värden är bra hos doktorn, så är det ingen fara!", har jag sagt ett antal gånger. Men nu har jag kommit till insikten att så är det ju inte. Jag vill gå ned i vikt för min egen skull, för att jag ska orka mer. En sak som även påverkar är min älskade dotter. Det händer mer och mer när jag hämtar henne i skolan att någon unge säger "tjockrumpa" eller något annat till mig. Jag förstår att de inte menar något illa men det känns ändå.

Skillnaden denna gång jämfört med tidigare viktminskningsförsök är att jag för det första känner att jag duger som jag är. Jag gillar mig själv för den jag är inombords. Så har det inte alltid varit. Med det som grund och att jag har tagit itu med andra saker i mitt liv, leder mig till den absoluta övertygelsen att nu kommer det att gå, en dag i taget!
27 januari 2011 20:34

Svårt att få i mig mat

Konstigt! Idag har jag verkligen tänkt på vad jag har ätit. Har varit sugen på en massa olika maträtter under fm men sedan försvann det. Ätit som jag ska men ändå är det kalorier kvar. Måste vara första gången i världshistorien för mig iaf. Känns skönt. Nu ska jag ta mig en kvällsmacka med rökt skinka och lite fetaost med tomat. Vilken skillnad mot förut då kvällsmålet brukade bestå av en massa choklad och mackor med smarrig gegga på. Kollar på nya favvoprogrammet: Hemliga Prinsessor på tv2. Så himla bra dokusåpa! Rekommenderas!

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.