Parrot67s blogg

45003

Jag är en person med stark livsvilja och livsglädje. Har alltid skyllt på att jag trivs som överviktig. "Så länge mina värden är bra hos doktorn, så är det ingen fara!", har jag sagt ett antal gånger. Men nu har jag kommit till insikten att så är det ju inte. Jag vill gå ned i vikt för min egen skull, för att jag ska orka mer. En sak som även påverkar är min älskade dotter. Det händer mer och mer när jag hämtar henne i skolan att någon unge säger "tjockrumpa" eller något annat till mig. Jag förstår att de inte menar något illa men det känns ändå.

Skillnaden denna gång jämfört med tidigare viktminskningsförsök är att jag för det första känner att jag duger som jag är. Jag gillar mig själv för den jag är inombords. Så har det inte alltid varit. Med det som grund och att jag har tagit itu med andra saker i mitt liv, leder mig till den absoluta övertygelsen att nu kommer det att gå, en dag i taget!

7 februari 2011 17:51

Vad jag njuter...

och mår så mkt bättre att tänka på vad jag äter. Är inne på vecka 3 av mitt flerårsprojekt med vikten. För första gången någonsin så känns som jag gör det på ett sätt som är rätt och fungerar för mig. Ikväll har dottern med en kompis hem från skolan. Ungarna ville ha pannkakor med sylt och grädde. Jag var inte ens sugen. Jag åt keso, rökt skinka och en massa goa grönsaker till. Och det var gott! Har börjat gå i trapporna på jobbet. Redan efter en vecka så är flåset bättre. Idag ska jag njuta! Belönade mig själv med två nya böcker på lunchen. Det är jag värd!

Kommentarer

7 februari 2011 19:09

jaropi

Visst är det skönt,, jag känner att jag kan spurta på bra uppför trappan o känna att orken finns,, kör på vidare

Logga in för att skriva en kommentar.