icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är en person med stark livsvilja och livsglädje. Har alltid skyllt på att jag trivs som överviktig. "Så länge mina värden är bra hos doktorn, så är det ingen fara!", har jag sagt ett antal gånger. Men nu har jag kommit till insikten att så är det ju inte. Jag vill gå ned i vikt för min egen skull, för att jag ska orka mer. En sak som även påverkar är min älskade dotter. Det händer mer och mer när jag hämtar henne i skolan att någon unge säger "tjockrumpa" eller något annat till mig. Jag förstår att de inte menar något illa men det känns ändå.

Skillnaden denna gång jämfört med tidigare viktminskningsförsök är att jag för det första känner att jag duger som jag är. Jag gillar mig själv för den jag är inombords. Så har det inte alltid varit. Med det som grund och att jag har tagit itu med andra saker i mitt liv, leder mig till den absoluta övertygelsen att nu kommer det att gå, en dag i taget!
24 april 2011 16:58

Vilken helg!

Drog mig för vägningen igår. Har fuskat ganska mkt under veckan. Och sedan har dottern fått 5 påskägg! Hon käkar inte särskilt mkt godis. Chokladen talade till mig så den slank ned både i fredags och igår. Status på vägning i morse blev +0,4 kg. Kan jag leva med. Nu är det fokus framåt igen. Har inte rört på mig så mkt de senaste dagarna. Imorgon em får jag några timmar för mig själv (ska skriva en del mm och förbereda för nästa vecka) och då ska jag passa på att ta en långpromenad. Solen skiner och jag är vid gott mod. Solbrännan börjar komma så sakteliga. Mums!

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.