icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hallå hallå, Sedan tonåren har jag kämpat med vikten vilket har resulterat i ett ständigt jojobantande. För ett år sedan fick jag veta att jag har en ätstörning, hetsätning UNS (utan närmare specifikation). 2011 fick jag rätt diagnos, hetsätningsstörning,

Mitt stora problem har alltid varit sötsaker, framförallt godis och choklad. Har haft ett ganska osunt förhållande till mat och choklad i övrigt så det blir en helomställning även vad gäller tankar och känslor. Följ gärna med på min resa =)! Väl mött

 

Besök gärna min blogg; Kampen mot monstret
27 augusti 2012 19:18
13

KBT i kriget mot ätstörningen

Idag så var det dags, kl.08.15 infann jag mig hos min nya terapeut. Ett nytt kapitel i mitt liv börjar då detta är första gången jag tar professionell hjälp för min ätstörning. För två år sedan, ganska exakt insåg jag att något var riktigt fel i mitt sätt att bete mig vad gäller socker. Ringde sjukvården vilket resulterade i diagnosen hetsätning UNS. Det kändes så otroligt bra att sitta där. Terapeuten frågade mig de vanliga frågorna, om mitt liv, om jag blivit utsatt i några av mina relationer, om jag är deppressiv, självskadebeteende, om jag kompenserar mitt intag etc. Jag jobbar väldigt mycket med mig själv i terapi, både under sittningen och efteråt. Något mina tidigare psykologer blivit lite imponerade av. Å andra sidan är jag ju själv beteendevetare och terapin något jag själv valt så kanske inte så konstigt. Mitt självförtroende är naturligtvis i botten, som överviktig är man bara andra klassens människa. Jag vill leva mitt liv till min fulla potential och inte gömma mig för att jag skäms. Ingångspunkten i terapin kommer dels vara att bryta gamla tankemönster och beteende, får ett sunt förhållande till socker utan att väga för mycket åt det ena eller andra hållet samt även med utgångspunkt kring min självkänsla. Jag är så lycklig att det äntligen är dags, att det äntligen börjar =). Bitarna faller nu så sakta på plats <3!

Kommentarer

  • 27 augusti 2012 20:23
    Absolut, blir nog säkert en följetong här i takt med att terapin fortsätter :).
  • 27 augusti 2012 20:12
    Berätta gärna mer om hur man arbetar med KBT och ätstörningar. Jag blev nyfiken :)
  • 27 augusti 2012 20:48
    Vad bra! Funderar nämligen på om det kan vara något för mig. Går just nu på samtal på en ätstörningsenhet och jag tycker det är skit dåligt....
  • 27 augusti 2012 20:50
    Nos
    Så skönt att det äntligen börjar Stanzie. Så härligt för dig!
  • 27 augusti 2012 20:57
    Karanna: Får jag fråga vad för ätstörning det är du har? Nos: Tusen tack ^^!! Du är så fin som alltid peppar så =)!
  • 27 augusti 2012 21:00
    Överätning/hetsätning
  • 27 augusti 2012 21:00
    Ahhh, kompenserar du det med exempelvis kräkas, laxermedel eller liknande?
  • 27 augusti 2012 21:02
    Nej inget sådant. Tränar mkt, har iofs alltid gjort det.
  • 27 augusti 2012 21:04
    Oki, ja KBT är väldigt bra då det handlar om att se sitt beteende mer konkret, hur tankar och känslor påverkar det vi stoppar i oss och hur vi kan använda oss av verktyg för att ta oss ur det. KBT har väldigt fina resultat vad gäller både hetsätning och ångest, vilket ju oftast går hand i hand med ätstörningar =).
  • 27 augusti 2012 21:07
    Ja precis, det är just sådana verktyg jag behöver. På enheten där jag går koncentrerar dem sig mkt på matdagbok, den klassiska gamla kostcirkeln...det passar inte mig alls.
  • 27 augusti 2012 21:10
    Mmmm, ja, det har ju såklart också sina fördelar men beror ju på vart individen i fråga med problematik står. Ah, säg till om jag blir för mycket beteendevetare här nu ;). Men pratar ni inget om hur känslor och tankar påverkar det du äter? Skuld och skam?
  • 27 augusti 2012 21:13
    Nä har inte varit där så många gångar ännu, känns som de har nån standard mall att gå efter och där passar jag inte riktigt in....hmm...du får gärna skriva mer om hur kbt behandlingen funkar!
  • 27 augusti 2012 21:19
    Mmm, antar att du fått fylla i olika självskattningstest =)? Är väl så i början, kan vara att det riktar in sig mer och mer på dig och din problematik med tiden. Ja absolut, mycket jobb gör man som paient själv, tänker, funderar, bli medveten. Ibland är det otroligt tungt och jobbigt då man inser saker som man kanske tidigare aldrig sett eller förträngt. Men då du gör det tillsammans med terapeuten är tanken att denne ska kunna fånga upp dig om det är så och guidar dig under vägen. Men som sagt, allt jobb gör ju patienten själv, då man känner sig själv bäst vad som fungerar och vad som inte.

Logga in för att skriva en kommentar.