icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hallå hallå, Sedan tonåren har jag kämpat med vikten vilket har resulterat i ett ständigt jojobantande. För ett år sedan fick jag veta att jag har en ätstörning, hetsätning UNS (utan närmare specifikation). 2011 fick jag rätt diagnos, hetsätningsstörning,

Mitt stora problem har alltid varit sötsaker, framförallt godis och choklad. Har haft ett ganska osunt förhållande till mat och choklad i övrigt så det blir en helomställning även vad gäller tankar och känslor. Följ gärna med på min resa =)! Väl mött

 

Besök gärna min blogg; Kampen mot monstret
14 juli 2012 12:00
2

Tankar kring ätstörning

Det är fyra veckor nu sedan jag bestämde mig för att utesluta allt raffinerat socker och annat onyttigt ur min kost. Detta för att kunna hålla min ätstörning i schack och inte gå upp ännu mer i vikt. Sitter och funderar lite kring vilka problem jag haft genom livet på grund av den här ätstörningen utan att veta om att det inte var normalt, att skämmas för min kropp och äta i hemlighet. Gömma godispapper för familj, vänner och pojkvänner, att baka en hel plåt och sedan äta upp allt samma kväll. Ångesten därefter kom som ett brev på posten tillsammans med självföraktet och självhatet. Min pojkvän är lite orolig för att jag gått ner lite för snabbt i vikt och undrade lite vad jag och min dietist pratade om. Berättade att vi kom överens om antalet kalorier jag ska intaga samt vad jag ska tänka på vad gäller maten. Men det går liksom inte att prata om det utan att ta med tankar och känslor i det hela. Till hösten har jag en plats för kbt-terapi och parallelt med det fortsätter jag hos min dietist. Inte för att jag inte redan vet vad jag bör och inte bör äta, hur jag ska tänka utan endast för att ha ett slags skyddsnät så jag vet att jag ändå fortfarande gör rätt. Det är så mycket känslor inom mig just nu som jag bara inte kan sätta ord på, sorg, lättnad, glädje, hoppfullhet, oro...hur det ska gå, vad kommer att ske? Kommer jag kunna ha ett hälsosamt förhållande till mat någonsin? Kommer jag kunna äta bara en eller två chokladbitar och sedan är det nog eller kommer monstret sätta klorna i mig direkt med en gång? Jätterörigt inlägg, jag vet men kanske får jag inse att ätstörningen kommer jag bära med mig resten av livet men att jag kanske kan lära mig att hantera det på ett bra sätt.

Kommentarer

  • 14 juli 2012 12:11
    Tack =), verkligen tusen tack <3!!
  • 14 juli 2012 13:37
    Ja, gäller att finna det som passar mig, vad som fungerar för mig som jag kan hålla resten av livet =). inte det lättaste men känns ändå som den vägen jag slagit in på nu fungerar bra. Tack för ert stöd och peppning!

Logga in för att skriva en kommentar.