att bli lämnad... eller att lämna nån... det tar på orken

det är dagar det går bättre, det finns dagar som bara är skit... då måste jag tvinga mej själv att tänka, det är bara idag... imorgon går det bättre... flera av mina fina kilon är rena isolationsmaterialet... från ett dåligt förhållande som jag hållit igång i så många år, sådär sex minst... det är så flera faser, och så flera börja om... men det är bara att inse att det aldrig kommer att bli nåt.. min kärlek är en alkoholiker... den där sorten som det inte märks på... folk tror inte på dej om du säger nåt... utan att jag ser på dom att dom tycker att det är jag som är konstig... han springer maraton, tränar varannan dag, har världens starkaste karaktär.. ett bra jobb... och den som lider är jag... och till det lide mina barn speciellt min dotter, hon börjar bli stor nu och ser det med. han har en dotter och en son... dom blundar... och jag kan inte göra nåt... och på nåt sätt är det orättvist... det är helt enkelt MITT FEL... och jag blir arg och vill försvara mej ... det tar sej uttryck i sms och telefonsamtal... och det hjälper inte... När ska jag begripa det?? Vissa dagar begriper jag det.. Vill jag leva så?? Definitivt inte... Jag älskar honom, säkert... Men det är bara att begripa... det finns kärlekar som inte kan bli levda... som inte har en chans... och du/ jag kan inte göra nåt åt det... Jag får stå ut med spottet... att jag är den som inte kan ha ett förhållande... allt är mitt fel.. jag bara förolämpar honom... Nej, jag är svensk... vi är inte så... fast det är vi säkert med... men inte jag... hellre ensam ... nångång blir det bättre.. Usch vad deppigt det blev... Jag är faktiskt inte så osjälvständig... Livet funkar faktiskt och jag har lite kontakter och vänner... inte som förut men jag hoppas på en ny start... och då försvinner kilona av sej själv... (haha) kram för idag

Kommentarer

31 januari 2011 18:14

babs2

Starkt av dig att ta steget, men sannolikt är det bäst för er båda. Man talar ju om medberoende - att skydda den som är beroende. Att lämna honom är kanske den bästa hjälp du kan ge........... Kram!
31 januari 2011 18:46

elsa44

Oj vad svårt o jobbigt du måste ha med dej själv. Jag håller nog med babs2 att lämna honom kanske den bästa hjälp du kan ge... pepp till dej
31 januari 2011 19:21

jennyb

jag har vuxit upp med en sådan man, min styvfar... ingen visste eller såg något, men jag visste och det var jag som blev skadad. jag håller med de ovan, att lämna honom kan vara det absolut bästa... Pepp...
31 januari 2011 19:25

adali

tack jenny... jag har äntligen förstått.. pga min dotter.. hon är värd att jag säger nej... hon är värd mer kärlek än honom.. hon är viktig... inte han.. gud vad jag trassslar till det... jag tror du förstår vad jag menar... / hon är mitt allt... och mina söner med.. men dom bryr sej mindre
31 januari 2011 19:27

jennyb

jag förstår precis... och du gör rätt. min mamma valde alltid honom framför mig och mina syskon, än idag slåss dom, separerar för att sedan gå tillbaka till varandra... och hans drickande, än idag väljer hon honom framför mig. lita på din egen instinkt och på din dotters känslor. kram
31 januari 2011 19:30

adali

precis vad jag är rädd för,,, jag har alltid kastat ut honom och aldrig tillåtit honom att bo hos oss.. vi slåss inte och bråkar inte.. men dom hör när jag skriker i telefon.. och det är inte bra... jag försöker inbilla mej att jag inte är en medberoende... det är svårt ibland när man blir hotad och inte orkar längre... men jag älskar mina barn mer
31 januari 2011 19:31

jennyb

fortsätt att älska dina barn mer så kommer du göra rätt val ;)
31 januari 2011 19:50

adali

fast dom slåss i köket just nu ;-)
31 januari 2011 19:58

jennyb

haha :D
1 februari 2011 19:05

krisp

Det är absolut inte ditt fel. Du har tagit ett bra beslut, även om det säkert inte är lätt. Ta hand om dig och barnen på bästa sätt. Ha det bra. Kram

Logga in för att skriva en kommentar.