Deppig idag
Min syster blev änka för 6 år sedan, har inga barn, våran mamma dog när vi var 15 0ch 16 år gamla, pappa dog år 2000
Jag förstår att hon mår dåligt i perioder, liksom jag gör men jag kan inte ta ansvar för henne liksom alla andra runt mig. April är en tuff period för ossoch varje år blir det likadant. Igår fick jag nog av alla förebråelser från hennes sida och stod äntligen upp för mig själv vilket bara gjorde allt värre. Jag ska förstå henne, ta mig tid och hitta på saker för att göra hennes liv drägligt osv. Skulle kunna skriva massor mer men orkar inte. Jag kan inte hjälpa att hon inga barn fick . Jag har min man, 4 barn,1 barnbarn och arbetar varje månad nästan heltid nattjobb. Fritiden går åt till att komma iordning hemma med allt som inte hinns med när jag jobbar. Tränar mycket beroende på min värk i kroppen och stela leder om jag inget gör och då kommer att hamna i sjukskrivning pga det. Sedan passar jag ju barnbarnet 1 eftermiddag i veckan.
Kontentan av vårat bråk igår är att jag bad henne att söka hjälp, gå till någon psykolog för att prata och ta tag i sitt liv och inte bara låta det vara andras(mitt) ansvar för hur hon ska trivas med sig själv och sitt liv. Får jämt höra att "du är ju så positiv och glad jämt" och det är jag inte alls. Men jag har tvingat mig igenom mina perioder väl medveten om att jag aldrig kommer att må 100 % bra, har för mycket sorger och bedrövelser med i min "ryggsäck" men vägrar att ge upp.
Efter allt jag gått igenom under åren så har jag insett en sak DET FINNS BARA EN SOM KAN FÖRÄNDRA MITT LIV OCH DET ÄR JAG SJÄLV.
Man kan inte leva för/genom/istället för någon. Jag kan bara ta väl hand om mig själv så att jag kan hjälpa de som finns runt mig att hjälpa sig själva. Men enligt henne struntar jag i hur hon har det och hur hon mår
Nog om detta, ska inte lassa ur mig mer om mina problem här. Ville bara få ur mig en del frustration för att ta nya tag med mina demoner
Haft en skön utefika med gubben i solen på altanen. Lilla Elvis och jag varit på koppelpromenad i trädgården och han har nog "pinkat" i varenda hörne och varje buske. Nu närmar sig veterinärsbesöket med stormsteg, tur att han inte vet vad som väntar för då hade han väl rymt. Åker och lämnar honom på tisdag morgon när jag slutat arbeta
Inatt höll han på att strypa sig själv i vårat lilla hallfönster där han först rev ner en porslinsblomma och sedan fastnade i en fönsterprydnad som satte sig som en snara runt halsen. Som tur var så gick gubben upp och tittade vad som hänt och fick lirkat loss honom innan något hemskare hade kunnat hända. Jag får nog kattsäkra huset tror jag, för det kanske finns något annat lika farligt i våran innemiljö.
Men först nu så ska jag ut och hänga kläder på tork i solskenet
Och jag hoppas kunna ta mig igenom denna dag utan tårar, fick nog av det igår och har inte sovit mycket inatt
Kommentarer
-
Hoppas att du inte skuldbelägger dig själv för att du bråkade med din syster, man är alltid 2 som träter. Men det som är bra, är det känns skönt när man sedan blir sams. Ni måste nog ha en bra relation, för annars blir man inte ens osams med sitt syskon. Lycka till..
-
Bra att du bad henne söka hjälp, gör hon det så kommer hon att vara väldigt tacksam mot dig längre fram. Sin egen "ryggsäck" får man bära men de andra ska bära sin själva. Ha det bra. Kram
-
Inga tårar. Ditt liv är ditt liv att göra precis vad du vill med. Kram
-
Rätt tänkt DET ÄR BARA JAG SOM KAN TA ANSVAR FÖR MITT LIV. Låt inte din syster förstöra ditt liv. Man väljer vänner men släkten kan man inte rå för. Stå på dig annars gör någon annan det. Kramar i massor till dig.
-
Tänker på dej. Vet ej hur det känns eftersom jag har ingen syster. Hoppas allt ordnar sig. Kram/Elsa
-
Mia törnbloms bok självkänsla nu! är ett bra boktips till din syster!
Logga in för att skriva en kommentar.