har jag någonsin varit hel?
Inte bättre att jag tog tag i mig själv och begav mig mot gymmet tidigare idag och efter 10 minuter på löpbandet högg det till så in i himlen i vaden. Försökte fortsätta springa, men det kunde jag ju bara glömma, så nu haltar jag.
Inte för att jag går så mycket utan mest ligger i min säng, lyssnar på musik och sniffar på kudden som luktar lite lite svagt av min pojkvän. Känns inte alls som om jag sov hos honom natten till lördagen. Hur kan man sakna någon så mycket? Den enda jag vill springa och berätta hur jag mår och känner just nu är egentligen till min mormor, tänk vad glad hon skulle vara för min skull just nu. Att vi fann varandra. Men jag tror hon vet, där uppifrån tittar hon ner på mig och hon ler. Hon ler för att jag trots allt är ganska lycklig.
Fast ibland funderar jag på om jag någonsin varit hel, har alltid känt mig trasig, åtminstone sen mormor lämnade jorden. Hon hade alla svar, hon var den klokaste, vackraste mest beundransvärda kvinnan i världen. Det är hon fortfarande. Det känns som om jag haft svårt att leva sen hon försvann, men det är bara lite mer än 2 år sen. Så kort tid, men ändå så himla länge sen. Jag älskar dig mormor <3
förlåt för ett sjukt osammanhängande inlägg, men jag behövde skriva av mig lite.
Gladare inlägg imorgon, det har ni mitt ord på.
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.