Att erkänna ett misslyckande.
Så var jag tillbaka här igen. Några år klokare och många kilon tyngre. Jag hade funderat väldigt länge kring om jag skulle bli aktiv här igen, orsakerna till att jag inte kommit till skott är lika många som dåliga. Det är krångligt att väga maten (lite bökigt kan det ju vara, men helt överkomligt), det tar tid (vad hade jag annars använt den tiden till?), vill inte påverka min dotter negativt (hon är bara 2 år, tror inte hon reflekterar kring om mamma väger sin mat eller inte), det är tråkigt att inte få äta så mycket jag vill (det är inte så jättehejsan att vara tjock heller)...listan kan göras lång. Den främsta orsaken till att jag velat fram och tillbaka är dock att jag genom att bli aktiv här igen är tvungen att erkänna att jag misslyckats. Det satt väldigt långt inne att erkänna detta, inte minst för mig själv.
Det kan låta hårt att använda ett ord som "misslyckas" när det kommer till hälsa, men det är precis det jag anser att jag har gjort. Det är ingen annan som gjort valen åt mig, det är jag själv som valt att sitta i soffan och proppa i mig choklad (min stora last), ostar, chips, vin...you name it. Förra gången jag var aktiv här tappade jag väldigt mycket i vikt, allt detta har kommit tillbaka och några kilon till som grädde på moset. Jag har inte ens några bra ursäkter för detta. Visst, jag hade ett stressigt jobb inom hotellbranschen där jag åt mycket restaurangmat, men det var ingen som tvingade mig till det. Visst, jag gick upp en del när jag var gravid, men jag har inte lagt mycket tid och engagemang på att gå ner dessa kilon igen. Sanningen är att jag har varit lat och inte brytt mig om mig själv. Det är ju inget fel med att vara tjock? Jag trivs ju precis som jag är? Det gör väl inget att jag känner att jag måste dra in magen när min sambo håller om mig? Jag har faktiskt fött barn, visst är det okej att vara tjock då? Kroppsidealen nuförtiden är helt galna, det är väl bara bra att bryta mot normen?
Om jag ska vara ärlig är jag j*vligt trött på att vara tjock. På att inga kläder passar. På att inte orka leka med mitt barn. På att tacka nej till saker då jag känner att min kropp inte klarar av det. På att alltid förekomma andra och skämta om min kropp så ingen hinner se hur dåligt jag mår. Läste ett citat av Lasse Åberg: "Om man går fort och ler mycket är det ingen som ser att man är ful." Det känns som att det är så jag levt de senaste åren, ångar på genom livet med ett leende på läpparna så att andra inte ska hinna se det ynkliga lilla knyttet jag egentligen är. Nu får det vara slut på det. Ingen människa orkar hålla på så år ut och år in utan att bli knäpp. Det räcker nu. Jag vill må bra, för min egen skull.
Gillar
Kommentarer
-
Nä det är inte jättehejsan att vara tjock :)
Ja gä rmycket hjälpt av planering och att hänga här på MD. Räknar kalorier så inget är förbjudet och försöker se till totalen och inte till varje enskild dag då jag vill att livet ska fungera parallellt med min viktminskning. Det gör att jag kan gå ut, fira etc samtidigt. Denna omgång är jag bara i början på min resa men både hoppas och vill hålla i stenhårt denna gång för att hitta en ny livsstil.
Hur ser din strategi ut?
FrkM
http://padetrettio.blogg.se -
Får en klump i magen och tårar i ögonen när jag läser, känner igen mig så mycket, ofta fått kommentarer som "det är så härligt med dig, du är alltid så glad" jag har alltid tänkt, men väldigt sällan svarat högt -clownen gråter när ingen ser
Men jag blir samtidigt väldigt glad för din skull att du är här nu, så himla starkt! Du grejar det här nu, vi hjälps åt!
Heja heja dig och oss alla här, styrkekramiz
-
Du lägger all skuld på dig själv men jag håller inte med, visst är det du själv som stoppat i dig skräpet men om det inte varit så förbaskade tillgängligt hade du kanske haft lättare att låta bli. Min systerson jobbade på MacDonalds men slutade efter ett tag eftersom han såg hur många arbetskarrater la på sig och han insåg att han kanske inte kunde hantera alla frestelser i en sådan miljö. Och istället för att "bita ihop" och gå på att andra minsann klarade det så letade han reda på ett annat extraknäck (hotellreceptionist...ingen mat där
)Visst, börja göra bättre val, men använd den här erfarenheten av soffsvullande till att luska ut var dina svagheter ligger (ALLA har dem!) Handlar du när du är hungrig? Försöker du gång på gång ta "bara en"? Är du sockerkänslig eller är det fett och salt (bacon&chips) som får igång dig? Äter du på känslor? Alla känslor? Tröstäter du? Extrembantar du? Inom överätarkretsar talar man om HALT - du ska undvika att bli för Hungrig, Arg, Ledsen eller Trött... för blir du det hjälper ingen karaktär i världen, då är det för sent. Som jag ser det finns det oftast en "point of no return" för "misslyckandet" Förutom att försöka stå emot och välja rätt försöker jag också ändra på livet så att jag undviker de där situationerna där jag vet att bara en vilja av stål hjälper. Någon sådan har jag nämligen inte, men det kan gå bra ändå om jag planerar klokt...
Och javisst ja:
Senast uppdaterad 8 januari 2017 15:55
-
FrkM: min strategi är att räkna kalorier och försöka leva så aktivt som möjligt. Går på gruppträning 2-4 gånger i veckan beroende på vilka pass som går och försöker gå minst 10 000 steg varje dag. Har hoppat på en massa konstiga dieter under åren men till syvende och sist är det bara kaloriräkning som funkat, just för att man kan tillåta sig att fira ibland. Kör på i 3 månader nu och utvärderar sen hur det har gått, så får vi se hur jag går vidare sen
Senast uppdaterad 8 januari 2017 16:13
-
Monqi: visst är det hemskt att en kommentar som borde vara positiv kan bli nästan negativ? Har lovat mig själv att jag i år ska svara ärligt då någon frågar hur jag mår, det är så lätt att dra till med ett käckt "det är bara bra med mig!" när någon frågar. Man måste våga säga "idag mår jag faktiskt inte så bra" ibland.
-
Arrietty: lustigt nog så jobbade jag i receptionen och vi hade alltid en massa mat där
tror att det mest var kombinationen av stora portioner och att vi inte hade tid att sitta ner och äta = hann inte känna att jag blev mätt och hela portionen slank ner i farten. Min största svaghet är att jag alltid är "värd" något gott. Jag "unnar" mig väldigt mycket, och onyttig mat. Jag hoppas att jag kommer att sluta med detta när jag börjar logga allt jag äter, då får jag svart på vitt att det kanske inte finns utrymme för det. -
För mig personligen är min tonårsdotter en stark motivation till att jag verkligen vill lyckas med viktminskningen och framförallt lyckas hålla den nya vikten. Jag har varit kraftigt överviktig nästan hela hennes uppväxt och vill verkligen inte att hon ska råka ut för det själv. För mig fungerar det bara att väga allt jag äter - och så kommer det nog att vara under lång tid. Det är så roligt att vi kan shoppa i samma affärer nu - jag behöver inte gå till någon plus size-avdelning längre...
-
Medlem16: det är väl så att det mesta man gör, gör man för sina barn oavsett hur stora eller små de är
jag vill undvika att min dotter ärver mina dåliga matvanor och min övervikt, vill därför ta tag i det nu medan hon är så pass liten. För övrigt tycker jag att det är så himla bra att vissa affärer nu börjat ta in större storlekar i de "vanliga" kollektionerna, hoppas att alla i förlängningen kommer att göra det så att man slipper smyga omkring på "tjockis-avdelningen" om man är överviktig. -
Pepp och lycka till!
-
Carrie har på grund av olika orsaker i livet, fått en vikt 1 april 2016, på 147 kg börjad min viktresa då, började bokför min mat på MD når veckor senare, kcal räknar, och ligger 500 kcal under. I dag saknas 3-4 kg för att nå första målvikten på 47 kg ner, men sista kg är lite retliga hoppar ett par hekto upp och några ner så håller det på, men kryper sakta ner. Näst mål för 1 april är gå ner till 97 kg och ha gått ner 50 kg på ett år.
Så kaloriräkning fungerar, och man kan snåla in på kcal på en måltid för att festa lite någon gång funkar.
Lycka till.
-
Afkrut: Superbra jobbat!
jag tror starkt på att man kan hoppa på vilken diet som helst, men att det i slutändan är kalorier in och ut som räknas! Så länge vågen pekar nedåt på det stora hela så är det nog ingen fara att den hoppar lite upp och ner eller fastnar ibland
Logga in för att skriva en kommentar.