Målvikt, snålvikt eller idolvikt?
Läste en artikel i amelia häromdagen som behandlade något jag gått och klurat på en tid; närmligen när har man egentligen nått sin målvikt? Artikeln behandlade tre olika typer av målvikt:
Snålvikt
När man skarvar och hittar på en siffra som låter bra. Det kan vara en vikt man hade som ung, till exempel. Vikten blir som ett slags statusmarkering (lyssnade på Träningspodden på min morgonpromenad idag, där tog de upp att 60 kg är någon slags milstolpe för kvinnor, en vikt att sträva mot. Av någon konstig anledning.). Alltid en mycket lägre vikt än vad som är realistiskt och genomförbart. Jag vägde 65 kg en gång, innan barn och för 15 år sedan...
Idolvikt
När man vill väga lika mycket som en kändis eller en slank väninna. Det kan visserligen gå åt båda hållen. Jag kan komma på mig själv att tänka att min ena studiekompis väger ca. 80 kg och hon är hur snygg som helst...då tänker jag att det kanske är en bra vikt att sträva emot, tills jag kommer på att hon är 15 cm längre än mig...jag behöver i så fall förmodligen plocka bort några kg till. Jag kan tänka mig att det är vanligare att se i en skvallertidning att en kändis väger kanske 55 kg och tycka att det är en vikt att sträva mot. Det man inte då tänker på är att den kändisen kanske har en egen dietist, en PT, en nanny och nästan som ett jobb att hålla sig i form...
Målvikt
Den siffra som vågen visar när du känner dig tillfreds och nöjd med din kropp, oavsett vad den siffran visar. En vikt du inte känner dig begränsad av, en vikt du klarar av att hålla utan att ständigt gå på en diet.
Artikeln fick mig att tänka till lite, jag har en siffra i huvudet som jag vill väga, för när jag vägde så lite senast såg jag bra ut och mådde bra. Det var innan graviditeten och med helt andra förutsättningar, då kunde jag till exempel gå upp vid fem varje morgon och träna innan jobbet; det är en praktisk omöjlighet nu med barn (och en man som måste åka innan halv sex för att hinna till jobbet; det är inte heller realistiskt för mig att gå upp vid fyra varje morgon bara för att hinna träna.). Då kunde jag också leva på pulver om jag ville det, nu vill jag visa min dotter att man SKA äta MAT.
Nu klurar jag på om jag ska ändra om i min målvikt här på MD. Istället för att ha 72 kg som mål, kanske jag har mina delmål som mål istället. På det viset får jag dessutom gå i mål många gånger 
och det kanske får mig att tänka mer på hur det känns i kroppen istället för att jaga siffran på vågen. Jag misstänker att den nuvarande siffran kan vara lite av en snålvikt för mig med mina nuvarande förutsättningar...
Gillar
Kommentarer
-
Jag har då alltså min målvikt, eller som jag säger idealvikt. Ca 68 kg till 174 cm, det är den vikten jag hade som ung när jag var som nöjdast.
Jag behöver inte anstränga mig särskilt mycket, bara jag skippar skräpmat och motionerar så är det kring den vikten jag hamnar på fredagar som är min vägdag
Man brukar känna på kroppen när man hamnat rätt!
-
Bra tankar. Jag tycker det handlar om att hitta den livsstil som ger livskvalitet. Det är ju knappast en god livskvalitet om man anser att en viss siffra på vågen är det viktiga, och att man ständigt ska plåga sig själv för att vara på den siffran. Samtidigt som det heller inte är god livskvalitet om man har en övervikt som begränsar ens liv och möjligheter. "Lagom är bäst"...
-
När jag startade matdagboken för drygt ett år sedan vägde jag 104 kg och valde då en målvikt på 70 kg till min längd på 171 cm. Bmi 25 är för mig cirka 73 kg och jag tänkte att det var bra att målvikten var tre kg under då man växlar lite i vikt under månaden som kvinna. Jag har inte vägt under 70 kg sedan gymnasietiden - har varit ordentligt överviktig/fet merparten av mitt vuxna liv. Idag har jag ett bmi under 25 och bara något kg kvar tills jag är under 70 kg. Jag har en hälsosam vikt och hälsosamt midjemått och skulle kunna strunta i att gå ner den sista biten till under 70 kg, men jag vill faktiskt se siffran på vågen - även om det är lite barnsligt. För mig handlar det om att slutföra uppdraget med viktminskning och sedan påbörja uppdraget med viktstabilitet.
-
paloma: Vad skönt att du har hittat en vikt som du både lyckas hålla och som du mår bra i och trivs i
det är ju det yttersta målet man bör ha, att hitta en vikt man mår bra i och som man kan hålla bara man lever någorlunda hälsosamt.Molnbär: Det är ju det där lagom som kan vara svårt ibland
jag tror att det är lätt att vikten blir en fix idé; att man värderar sig själv utifrån den siffran som syns på vågen.Medlem16: Så länge du själv mår bra av att sträva efter en viss siffra är det inget fel med det, vissa vill ju se viktminskningen som ett jobb som ska slutföras, och är det det som fungerar ska man såklart köra på
Jag däremot hör till den gruppen som får lite ångest av att ha en fastställd målvikt, i alla fall då jag ser hur långt kvar jag har dit. Grattis till en fantastisk viktnedgång
Logga in för att skriva en kommentar.