Dilemma

I morse tog jag med mig några bitar choklad (86% kakao) till jobbet. Jag tänkte ifall jag blev sugen eller så på eftermiddagen. Men så var det en kollega som hade köpt fika idag. Jag tänkte att jag inte skulle ha något och ja var inte ens sugen. när vi skulle ta eftermiddagskaffet så såg jag att hon inte hade köpt en t.ex bulle som man kan skära så stor bit man vill ha. Hon hade köpt morotskaka och en till oss var. Då kändes det hemskt att tacka nej. När hon gick i väg så sa jag till de andra: "Jag äter ju inte sånt här, men det känns så dumt att tacka nej". Och då säger de till mig att jag absolut inte får tacka nej och att det vore så otroligt dåligt av mig att tacka nej när hon bjuder på fika. Så jag fick dåligt samvete och åt, mot min vilja och det var inte ens gott. Jag blev ledsen. Jag ville ju inte. Jag kommer förmodligen att få huvudvärk i morgon pga allt socker i den kakan. När vi pratade om att gå ner i vikt och sånt innan på lunchen så säger de "Ja, men man måste ju leva också". Jag saknar inte kakor. Jag har mitt jag kan äta när jag är sugen. Jag vill inte äta skit mer. Jag mår inte bra av det. Det är ingen som förstår mig och jag känner mig så ensam. Tidigare när jag bakat och tagit med mig så är det flera som "måste tänka på vikten" och tackat nej. Är det mer taskigt att tacka nej bara för att hon hade köpt färdiga kakor? Jag kanske överdriver, men jag känner mig ledsen. Ingen förstår att jag är sockerberoende. Jag kan inte äta sånt! Inte ens bara ibland. Folk säger hela tiden att det handlar om karaktär men det gör det inte. Vad hade ni gjort? Hade ni ätit kakan eller sagt tack, men nej tack??

Kommentarer

9 augusti 2011 19:31

Therese7

Gjorde precis samma sak idag, åt paj eftersom personen som bakat den skulle blivit ledsen annars. (Vilket märktes väldigt tydligt på henne. Ångrar mig... Brukar säga nej tack, och det är ju sällan nåt problem, men vissa kan verkligen inte acceptera ett nej. Har lovat mig själv att bli bättre på att stå på mig!
9 augusti 2011 19:41

Ewa1969

Nej, nej, nej. Vad dålig stil av dem att säga så!! Nu händer det som jag sa. De "förstör" för dig istället för att stötta för att de inte klarar av att du varit så duktig (de kommer dock aldrig att erkänan det). Säg till dem att du inte kan äta sådant och att de respekterr det! De hade inte hållit på så om du t ex varit allergisk och blivit dålig. Mycket dålig stil. Jag brukar säga nej till kakor på jobb så mina kollegor är vana vid detta laget. Första ggr kanske det är jobbigt men egentligen är det deras problem och inte ditt. Se till och ha med ngt du kan "fika" på istället så sitter du inte utan (det är många ggr det som de andra tycker är jobbigt för de tycker på ngt sätt att man sitter där och påminner dom att de har dålig karaktär som inte säger nej tack där och då). Kanske de borde prova något annat - fruktsallad ;) Stå på dig!
9 augusti 2011 19:44

Ewa1969

Att bli ledsen för någon inte vill äta en kaka man bakat för att de inte mår bra av det... Då får man växa upp och hitta andra sätt att bli uppskattad på tycker jag (om man nu har behov av det). Kanske den som måste säga nej borde bli ledsen för att den som bakar envisas att bjuda på saker som inte är bra för den andre personen istället för att tänka ett steg till. På mitt jobb köps det goda tomater till den kollegan som mår dåligt av socker (hon har uteslutit socker och vetemjöl helt i sin kost sedan flera år och ser sig själv som allergiker).
9 augusti 2011 19:48

Therese7

Håller absolut med dig, men det är svårt ibland!
9 augusti 2011 19:54

Ewa1969

Ja det är det. Men det är bara att stå på sig. Det mår man bra av i längden :)Ju fler ggr man säger nej, desto svårare att säga ja!
9 augusti 2011 20:00

Therese7

Får försöka tänka på det :)
9 augusti 2011 20:10

sajo123

Oj svårt.... Har en vän som säger att hon inte tål gluten och blir dålig i magen av det. På sätt och vis är det ju sant... Man känner sig ju jäst i magen! :-) Nä, egentligen borde man ju kunna säga rakt ut att man inte vill ha.... Men det är svårt. Känner igen mig.
9 augusti 2011 23:17

carroa

Ewa1969: ja eller så förstår de inte min situaton eftersom att de inte är i den. Men idag kom det fram att de såg när jag kom igår att jag gått ner i vikt. Varför säger man inget då? Speciellt när de vet att jag kämpat som tusan förr utan att lyckas. Jag har i alla fall tänkt att inte gå och fika de dagar någon bjuder på fika. Jag sitter hellre och jobbar då så slipper jag känna mig tvingad att äta. Men jag kan inte riktigt klaga på kollegan som bjöd på fika idag. Hon visste ju inte att denna godisråtta börjat med LCHF. :) men alla andra visste ju. Men jag lägger inte mer energi på dem. Behövde bara skriva av mig.
9 augusti 2011 23:19

carroa

Sajo123: ja egentligen stämmer det ju att jag inte tål socker eftersom att jag inte kan hantera det. Problemet är att det är ingen som tror mig och jag får försvara mig hela tiden..
10 augusti 2011 08:33

Ewa1969

Trista kollegor du har! Hade jag varit dej hade jag skapat ett litet lager med gott te/kaffe (om man ju gillar det) lite "fika" som passar dig (t ex choklad du skrev om) och inte brytt mig om dom utan fikat på ditt sätt. De ska ju inte få dig att inte ta en paus och missa att sitta ner, men det förstås de verkar ju inte så kul att sitta ner och fika med så det kanske är bättre attt jobba ;) Skämt och sido. De har ju sett att du mår bra av hur du äter nu. Hur svårt ska det vara för dem att respektera hur du vill ha det.

Logga in för att skriva en kommentar.