icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hejsan!
1 januari 2013 är en stor förändring för mig! Nu är det dags att sluta leva det destruktiva liv jag levt länge. Jag har en ätstörning som jag kämpar med att bli av med. Jag vill gå ner 10 kg jag har kvar att gå ner. Det nya året kommer att bli ett helt annat än vad jag lever nu, och det kommer att bli ett fantastiskt år!
Jag kommer att skriva här i bloggen, både positiva och negativa saker för att jag vet att jag behöver få ur mig mina känslor. Välkommen att följa mig på min resa! :)

/C
1 augusti 2011 09:56
10

Pratar inte med någon om detta!

Jag har beslutat mig för att inte nämna min viktminskning för någon som jag vet inte kommer att komma med positiv feedback eller som kommer att börja diskutera hur dåligt LCHF är. Alltså ingen som kommer att ge mig dålig energi. Vissa personer har alltid varit skeptiska, vad jag än provat och sagt att jag aldrig kommer att klara det (bara för att de vet vilket sockerberoende jag har) istället för att pusha på och motivera mig. Min man är inte lika stöttade heller längre. Igår suckade han för att jag inte kunde äta minibaguetter eller spagetti och köttfärssås. Han skulle ju börja äta som mig, men han har så svårt att ge upp potatis och bröd. Men jag lovar, han skulle må mycket bättre om han började äta som mig. Men det är hans beslut och jag tänker varken tvinga honom eller tjata på honom. Idag känner jag mig konstig i kroppen. Svullen.. Vet inte om det är för att det är så varmt eller vad det kan vara. Jag testade ett par capribyxor som jag inte kunde stänga i midjan i början av sommaren och det gick nu!! *glad* men däremot så klämmer de åt lite i midjan så "kärlekshandtagen" blir som två bullar på sidorna, så jag tänker inte använda de byxorna ännu. Men om ett par veckor kanske jag kan göra det. Om inte annat så kan jag definitivt det nästa sommar. Min man har sina första två körlektioner idag. Han har börjat med körkortet och det känns jättekul! Första lektionen har han precis nu. Nästa är halv två. Så klart så glömde han sin telefon hemma, så jag kan inte ringa han mellan körlektionerna och höra hur det går! Så jag får snällt vänta till han kommer hem i eftermiddag. Spännande!! :-)

Kommentarer

  • 1 augusti 2011 10:03
    Åh va tråkigt det är med människor som inte kan stötta andra utan måste pika och påpeka negativa saker. Jag har mött ganska mycket motstånd under tiden jag gått på LCHF. Det är okej om man frågar nyfiket, men att dissa hela konceptet på en gång är ju faktiskt ganska elakt mot personen som sysslar med det, man måste ju kunna få förklara sig själv. Jag är också väldigt selektiv i vilka jag berättar för, man orkar inte ta diskussionen efter nog många gånger. Tur att det finns andra forum som till exempel här där man kan peppa varandra :) Hoppas iaf att det går bra för dig! Ha en bra dag :)
  • 1 augusti 2011 10:17
    Ja visst är det tråkigt! Negativa människor.. usch! Ja, jag är glad att det finns så många trevliga personer här som hjälper till och peppar! :) Tack! :)
  • 1 augusti 2011 10:18
    Usch jag blir så lessen varje gång jag läser om personer som inte får stöd fullt ut i sin viktresa, det känns som ett bra beslut att du låter bli att berätta för dem du vet inte kan stötta dej. jag tackar min lyckliga stjärna för att jag har tur att min familj och vänner stöttade mej fullt ut när jag gjorde min viktresa. visst är det en häftig känsla att kunna få på sej ett plagg man tidigare inte kunde ha. önskar din man lycka till med körningen. // Anna
  • 1 augusti 2011 10:22
    Nä, det är inte roligt. Sist när jag sa att jag skulle försöka hålla mig utan godis i 60 dagar (innan jag började med LCHF) så var det en som slog vad 50 spänn på att jag inte skulle klara det. Klarade jag det? Nej.. men sånt berör mig inte lika starkt nu och jag berättar inte om min viktresa för sånna personer. Däremot har jag familj och vänner som stöttar mig allt de kan! det är skönt! Ja, det är jättehäftigt!
  • 1 augusti 2011 10:26
    Tänk att det ska vara så svårt att stötta, och vilken dålig still att slå vad om att du inte skulle klara det, hade ju varit bättre personen lovade att ge dej 50 kr ifall du klarade det. nä jag håller med dej, bättre att konsentrera sej på att att berätta för dem man vet stöttar.
  • 1 augusti 2011 11:00
    Instämmer med blondeee och anerhe, verkligen tråkigt med folk som stjälper mer än hjälper. Tycker du gör rätt som inte berättar för dem och de lär ju se resultatet så småningom i alla fall! Min man har slutat sucka nu och stöttar istället, men han äter absolut inte lchf, så det blir oftast att vi får laga varsin mat. Däremot har han i alla fall börjat nämna GI, så man vet aldrig... Har gjort så också att jag låtit lchf-magazinet ligga framme som läsning på toa och då har han faktiskt läst lite, så jag tror inte han är fettskrämd längre. Däremot har han starka åsikter om vissa av lchf-profilerna som han bara inte kan med... Härligt med byxorna!
  • 1 augusti 2011 11:06
    Man skan göra det som känns bäst, å ibland räcker det att man gör efter eget tycke och sen går det kanske bättre utan pressen ifrån andra om att lyckas. PEPP å kram
  • 1 augusti 2011 11:20
    Jag brukar bara säga att jag försöker dra ned på uppenbara kolhydrater för att jag mår bättre av det, min mage mår bättre av det. Då blir det inga diskussioner haha. Men helt galet eg.
  • 1 augusti 2011 11:25
    Chiara78: Jag har också haft samma bortförklaringar, drog även att jag hade gluten en gång. Mest för att "okända" eller negativa personer inte har något att göra med det, eller att man helt enkelt inte orkar förklara och försvara sig.
  • 1 augusti 2011 12:14
    Om någon frågar (som jag vet i vanliga fall är negativ) så tänker jag bara säga att ja, jag har gått ner i vikt, men frågar de om det så tänker jag bara säga att jag inte tänker prata om det.

Logga in för att skriva en kommentar.