icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hejsan!
1 januari 2013 är en stor förändring för mig! Nu är det dags att sluta leva det destruktiva liv jag levt länge. Jag har en ätstörning som jag kämpar med att bli av med. Jag vill gå ner 10 kg jag har kvar att gå ner. Det nya året kommer att bli ett helt annat än vad jag lever nu, och det kommer att bli ett fantastiskt år!
Jag kommer att skriva här i bloggen, både positiva och negativa saker för att jag vet att jag behöver få ur mig mina känslor. Välkommen att följa mig på min resa! :)

/C
3 december 2012 20:59
2

Varför ska maten vara så svår?!

Jag är förvirrad till tusen. jag har i 1,5 år misstänkt att jag är sockerberoende. Jag har dock inte fått någon "diagnos". Det finns bara en i hela Sverige att gå till angående detta och det kostar ganska mycket pengar. Så jag försöker klara mig så gott det går. Men jag har börjat tänka på om det inte beror på något annat. Jag vet ju att jag är en känslomänniska som alltid har ätit för att döva känslor, belöna mig och straffa mig. Efter mina KBT samtal så har jag haft det lite lättare men jag får ändå kämpa. Jag blir lätt helt upptagen med mina tankar om att gå ner i vikt och mina tankar på mat och socker blir värre. Jag är livrädd för att gå upp i vikt! Min terapeut har remitterat mig till en ätstörningsenhet i stan för hon tycker att det låter som att jag har en ätstörning. Jag har ingen aning om hur jag ska äta, hur många kalorier. Jag vet ju att jag mår bra av lchf men är rädd att det är dåligt för kroppen i längden. Jag kan inte äta så mycket kolhydrater för det slutar ofta i frosseri. Tänk om man bara slapp tänka så mycket på mat och speciellt socker och denna jakt på mer hela tiden. Jag ser framemot samtalet i morgon och jag går dit med samma öppenhet som jag gjorde när jag gick till mitt första KBT samtal.

Kommentarer

  • 3 december 2012 21:22
    Ja jag känner igen det där med att maten kan uppta hela ens tillvaro! Jag är i ett starkt behov att planera vad jag ska äta, när och hur mycket. Annars är det kört! Fy vad jobbigt med kakorna. Ett tips är att slänga det som blir över. Det tar emot i början men det är det allra bästa! Tack för peppningen! :) kram
  • 3 december 2012 21:10
    Usch ja! Jag misstänker oxå ett sockerberoende... och ett matmissbruk. Mina tankar på mat, när jag får mat, vad för mat jag ska äta, Hur mycket, hur ofta...kan uppta en hel dag ibland. Vissa dagar funkar bättre. Nu har det funkat helt ok i två veckor för att jag stenhårt att avstått från allt socker och onödiga kolhydrater, det funkar bäst för mig. men idag har jag packat matsäck till barnen som ska på skolresa i morgon och de tog fram kakorna de hade köpt till denna dag och eftersom jag är jättenoga med att begränsa barnens intag av snabba kolhydrater så fick de bara ta med två av dessa. Så vad skulle jag göra med resten??? vips så var de borta iaf...kan ju bara gissa vart de tog vägen... Skönt att du får lite hjälp iaf... Hoppas det går bra i morgon! Pepp o lycka till!

Logga in för att skriva en kommentar.