3 dagar

...av ensamhet. Nu är det 3 dagar sedan jag pratade med mitt hjärta och vi var då inte kapabla att avsluta helt. För er som inte läst mina tidigare inlägg så bor han alltså i Oslo och har egen firma där och jag bor i Göteborg. Anledningen till att vi tvingas avsluta detta är alltså avståndet. Jag flyttade till Göteborg för ett halvår sedan, något som länge var bestämt och alltså ett halvår efter att jag träffat min prins. Vi var övertygade om att vi skulle fixa det, vi älskade ju varandra. Han sa att han ville flytta till Göteborg och eventuellt börja plugga till ingenjör här. Plötsligt ändrade han sig och jag tappade allt hopp och all ork om att fortsätta med distansförhållandet. Vi har pratat lite om att han skulle kunna veckopendla, jobba härifrån några dagar och i Oslo några dagar. Det viktigaste är att vi är tillsammans och har ett gemensamt liv. Men han har ännu inte kunnat ta beslutet om att ge det ett försök. Där är vi nu. Men efter tre dagars total tystnad förmodar jag att han kommit fram till sitt beslut och det går helt enkelt inte vår väg. Vi tycker otroligt mycket om varandra, funkar grymt bra ihop och har massa gemensamma intressen. Allt är egentligen tipp topp förutom att vi bor i olika städer. Hur jobbigt?1 Mycket! Jag har min familj i Skåne, där jag är född och uppväxt. En syster utanför Gävle. Jag bodde i Oslo i 3 år och mådde dåligt över att ha så långt (9h med buss!!!) hem till min familj i Skåne och det var främst det som gjorde att jag flyttade till Göteborg. Hade det inte varit för detta så hade jag utan tvekan packat ihop mitt liv och flyttat till Oslo och min prins! Men jag har redan testat och har nu ett jobb som jag verkligen trivs med här i Göteborg. Jag har testat Oslo och kan inte välja det just nu. Däremot ligger Göteborg mitt emellan Oslo och Skåne, alltså mitt emellan våra båda familjer. Önskar så innerligt att han ändrar sig! Att han saknar mig så det gör ont och inser att det är mig han vill vara med oavsett var vi bor! Men så är det alltså inte. Han ger mig total tystnad. Mitt liv är upp- och ner. Påsken skulle han och jag spendera i deras stuga. Tillsammans. Bortkopplade från omvärlden. Nu är jag istället livrädd för att få för mycket ensamtid som jag kan spendera på att sänka mig själv och mitt eget självförtroende. Vill. Inte. Det.

4 april 2012 15:57

Susssiii

Lider verkligen med dig!!! Varför ringer du inte bara honom...Är du rädd för o pressa honom eller? :( Var rädd om dig!!!
4 april 2012 16:47

fingelin

Vill inte pressa. Är dessutom livrädd för att höra vad han antagligen kommer säga. Är jut nu en struts och stoppar huvudet i sanden och hoppas att när jag tittar upp nästa gång så gör det inte ont längre. Önsketänkande
4 april 2012 17:09

Susssiii

Aweee...då hoppas jag med dig!!!

fingelins blogg

3 dagar

Kommentarer