28 mars 2012 11:11

Föör mycket tankar

Hade min fina prins hos mig i helgen och vi hade det helt underbart. Jag kände mig klar för att kämpa för att klara oss igenom denna distansperiod fram tills han flyttar hit. I måndags och igår förändrades allt igen. Han hörde knappt av sig, hade troligen inte så mycket tid, jag började fundera.... Blev återigen påmind om varför jag är så trött på distansförhållandet. Vissa dagar hörs vi typ ingenting. Känns inte som vi är delatkiga i varandras liv, känns som att det senaste året knappt existerat, som om vi nyss träffats, men att nyförälskelsen redan lagt sig. Han lovade att bättra sig, att han ska bli bättre på att höra av sig, visa sin uppskattning mer. Men det känns liksom inte alls lika mycket värt när man varit tvungen att be om det. Och dessutom är det inte första gången jag fått be om det heller. Min prins har inte haft något längre förhållande tidigare. Jag har haft 3. Vi har inga problem med svartsjuka och gamla ex som spökar. Däremot är min prins största kärlek i livet sin firma som han kämpat stenhårt med i 3 år. Hur stolt jag än är över vad han presterat, så vill jag hävda att den firman är källan till mycket ont i vårt förhållande. Utan den hade han nog inte haft lika svårt att flytta hit. Utan den hade han haft mer tid att höra av sig. Utan den hade han haft mer ork att höra av sig, visa att han bryr sig. Men utan den, hade han inte heller varit han. Orkar jag detta? Är det värt det? Är det såhär jag vill ha det? Frågorna bubblar omkring i mitt huvud nu. I helgen gav han mig hopp om att flytta hit, ena sekunden pratar han gemensam framtid i Sverige, nästa sekund pratar han om projekt i sin firma långt fram i tiden. Jag blir galen. Känslomässig berg- och dalbana är en energislukare! Jag måste få tid nu. Ta mig en rejäl funderare. Vara ensam. Saknar jag honom? Saknar jag någon? Har haft svårt att sova i två veckor nu, tankarna fräser runt i mitt huvud även i sömnen. Någon som spontant ser nån lösning som jag itne ser?!? Alla möjliga tips tas tacksamt emot i en förvirrad själ.

Kommentarer

28 mars 2012 11:38

Halfdevil

Ingen lösning men att egna företag tar tid och engagemang, det vet jag. Fixar man inte det som andra hälft då blir det nog jobbigt i långa loppet. Undrar oxå...Varför måste ni höras varje dag? Är det inte trevligare att få längta lite, att nåt hinner hända mellan samtalen så att man har nåt att berätta? Varifrån är han? Skillnaden mellan män där och här kan vara stor. Behöver inte åka långt för att märka av den kulturella skillnaden säger jag med ett ex i Holland. Att småprata i telefon/cam chatta el dyl varje dag anser många män är totalt oviktigt och just den biten är nog svår att ändra på misstänker jag. Lycka till och fundera på vad just [FET]du[/FET] vill.
28 mars 2012 11:45

aregnisw

Har också haft ett distansförhållande med en man vars jobb slukade honom med hull och hår. Jag trodde på allt han lovade men det blev inte bättre så jag gjorde precis som du tog mig en rejäl funderare. Men har för längesedan insett att så här kan inte jag leva, kan inte slösa bort tid på en man som inte bryr sig mer om mig än om sitt jobb. Så nu är vi enbart vänner ingenting mera. Och jag känner att jag är redo för ett nytt förhållande med en annan man som jag har kontakt med. Vet inte om det här här hjälper dig men mitt så är det för mig. Lycka till hur du än gör.:)))
28 mars 2012 11:50

fingelin

Tack tack! Han är född och bor i Oslo. Vi träffades precis innan jag skulle flytta hem till Sverige. Självklart behöver man inte höras varje dag. Måndagen innebar dock en viktig händelse för mig, rent karriärsmässigt och jag hade nog ändå önskat att han varit lite mer nyfiken på det än det han var. Kanske har jag otroligt höga krav, men det är väl kanske just det jag måste fundera på nu. När man inte ses varje dag, när man träffas max 2 helger per månad så blir liksom de där kvällssamtalen en motsvarighet till det som alla som bor ihop har. Att få diskutera dagen, skratta ihop, säga gonatt. Det är väldigt viktigt för mig. Det ska oxå sägas att vi pratat om detta tidigare och en bättring har utlovats. Därför bli man väl kanske lite extra ledsen när det inte händer. Tack för feedback, ibland behöver jag höra att jag får skärpa mig :)
28 mars 2012 11:53

fingelin

aregnisw: Tack för tips! Behöver få input från båda sidor just nu. Även om det är inne i mig beslutet måste fattas. Det är så svårt och man känner sig så ensam. Men precis som du säger så har inte jag heller tid att lägga på någon som inte leder nånstans. Vad glad jag blir att du träffat någon som känns intressant och som kanske uppskattar dig precis så mycket som du förtjänar. Att behöva "börja om" känns för mig otroligt lite lockande, men måste nog börja vänja mig vid tanken, suck :( Tack igen!
28 mars 2012 11:59

aregnisw

Håller med dig till fullo man saknar den där dagliga kontakten, att kunna berätta vad som hänt och små små triviala ting som att man kan skicka ett litet sms med godnatt kan räcka långt iaf är det så för mig. Men som Halfdevil säger så har man väl olika aspekter på kontakten och inget är ju varken rätt eller fel, men man måste iaf få känna att den andra bryr sig och det behöver inte vara så mycket men att höra att man betyder något för någon det känns mycket bra. Vissa män är ju dåliga på det här med att höra av sig och kvinnor och män är ju olika. Det är nog bara att konstatera!!!
28 mars 2012 12:05

fingelin

Ni har så rätt. Och jag vet att han Är sämre på det än jag, men jag kan ju inte frångå att det får mig att känna mig otrygg. Nånstans kan jag tycka att det är väldigt lite begärt med det där lilla smset för att få den andra att må bra och det är därför jag blir tveksam på vad jag egentligne betyder för honom. Usch usch, låt mig komma till insikt snart....
28 mars 2012 16:51

aregnisw

Ja jag skulle inte tveka, men säg till honom vad du tänker på innan du fattar något beslut, han kanske måste få sig en tankeställare och det ordentligt med. Säg vad du känner och berätta för honom vad du skrivit här i bloggen så han förstår att du menar allvar. Först då märker du hur han reagerar är han likgiltig och gör om samma sak igen då anser han nog att hans jobb betyder allra mest man måste ge och ta i ett förhållande inte bara ge. Men jag kan hålla med om att det är svårt eftersom jag varit i en liknande situation. Men idag ångrar inte jag mitt beslut.
29 mars 2012 08:36

fingelin

Aregnisw: vad blev ditt beslut? Bröt du? Han är väl medveten om allt jag skrivit här och tyvärr så verkar en tankeställare inte funka. Jag är nog helt enkelt inte rätt för honom :( Ju äldre man blir, desto tyngre känns det att bryta. Trodde jag träffat rätt och började känna mig hoppfull inför den framtid vi kunnat få tillsammans. Nu lutar det åt att jag får vänja mig av vid tvåsamheten igen, bli singel igen och börja om på nytt. Suck alltså. Men tack igen för pepp och förståelse, hjälper att få höra olika sidor.

Logga in för att skriva en kommentar.