Stupid crazy love

...Är ju en film. Den såg jag igår. I ett försök att tänka på annat än mina egna relationsproblem som inte går att lösa. Pratade med min prins igår och vi är otroligt oense. Jag blir uppriktigt sagt ledsen över att han tycker det bästa är att jag återvänder till Oslo och bor där i ca 3 år för att vi sedan gemensamt ska flytta till Sverige. Min kärlek såg att jag mådde dåligt i Oslo. Han såg att jag saknade mina vänner och att min familj var för långt bort. Han såg att jag kände mig allt annat än hemma i Oslo. Han har aldrig bott nån annanstans än i Oslo. Han har kontor i sina föräldrars villa. Han träffar sina föräldrar, sina två bröder och alla sina vänner så gott som dagligen. Han har aldrig bott i Sverige. Aldrig mått dåligt i Sverige. Han är sugen på att börja plugga. Det finns utbildningar i Sverige. Vet att jag anses egoistisk i mångas ögon, men jag blir uppriktigt ledsen över att han tycker att den enda lösningen är att jag flyttar tillbaka till Oslo. Långt ifrån min familj och mina vänner igen. Till staden där jag varit med om en otroligt jobbig period och på så sätt förknippar med väldigt mycket jobbigt. Säga upp mig från mitt jobb som jag verkligen trivs med. Jag må vara ego, men jag är vuxen och känner mig själv bäst. Om Oslo är enda stället jag får va med min kärlek så är han nog inte den som kommer göra mig lycklig. För mig är hans lycka lika viktig som min och när han flyttat till Sverige, gett Sverige och oss en chans, men insett att han inte är lycklig..... Då är jag inte heller tjejen som kan göra honom lycklig. Men då vet vi, då har vi båda testat..... Nu har bara jag testat och han tycker inte ens det är värt att testa..... suck Depp och depp Det bästa med all denna röra är att jag körde dubbelpass på sats igår, i ren frustration, i sorg. 900 kcal och minst lika många tårar gjorde min gårdagskväll/natt. Och Ryan Gosling förstås. Vill tacka för all pepp igår!

Kommentarer

6 mars 2012 11:18

Kristy

Jag tror att du tänker klokt. Kompromissa är bra, men man ska inte kompromissa bort sig själv.
6 mars 2012 11:23

fingelin

Tack Kristy! När plötsligt hjärtat och hjärnan vill helt olika saker så börjar man liksom tappa sig själv och sitt omdöme. Alltid skönt att få lite bekräftelse att man inte tappat det helt :(
6 mars 2012 12:10

nafsa

Jag sitter med samma problem, har flyttat med pojkvännen hundra mil bort från familj, släkt och vänner.. Jag älskar honom, men är det värt att skiljas från alla andra man älskar, bara för att få vara med sin kärlek? Jag vet inte :)
6 mars 2012 13:06

fingelin

Jag bodde i Oslo i 3 år. För mig tog de då 9h att åka till min hemstad, min familj och en del vänner. Jag mådde jättedåligt över det. Så nånstans så vet jag att jag inte kommer tycka det är värt det. Kan kärleken till en person ersätta den kärlek man känner för familjen och vännerna som varit med en hela livet?!? Tveksamt. Det är ju så mycket som spelar in.....suck
6 mars 2012 13:11

ioannas

Usch vilken jobbig situation! Men det verkar ju som att du har klart för dig vad som får dig att må bäst - stanna hemma i Sverige. Förhoppningsvis kan han ge er en chans här, annars är han kanske inte så intresserad av att få ert förhållande att fungera? Som jag ser det är du absolut ingen egoist! Du har försökt, men du trivdes inte. Man ska alltid sätta sig själv i första rummet! Hoppas allt löser sig. pepp pepp!
6 mars 2012 13:21

fingelin

Tack ioannas! Som sagt, lite lost i mig själv och är så tacksam för pepp! Det är en jävla skitsituation, som jag själv satt i mig. Shame on me :) Pepp tillbax!

Logga in för att skriva en kommentar.