Varför känsloäter jag idag?

Out of control! Jag känner mig ensam fast jag har familj, Vill att vi ska vara mer tillsammans, skratta, mysa och älska varann...men alla håller på med sitt. Kvar blir jag ensam.... Ja ja, tar väl en macka då..... Idag fick jag frispel. Tonåringen passade de små medan vi brände massa pengar på julklappar till de fina barnen... När vi kommer hem 3 timmar senare så är det jättestökigt, hunden har kissat på mattan (för han kom inte ut själv!?) Vinterkläderna, skor, vantar och allt som de behöver på skolan imorrn ligger i en blöt hög i hallen. Jag fick frispel och börjar gapande och gormandes att röja! Otacksamhet är en mammas lön känns det som. Pappa höll sig bara undan. Sen proceduren: kvällsmat, tandborstning, nattande. Suck, nu skäms jag för att jag blev så arg, jag borde ju vara mer tålig och glad så här i juletider kanske? Tryckte i mig 3 lussekatter... Nu mår jag ännu värre och snart är det måndag igen....

Kommentarer

17 december 2012 08:48

AnnikaE

Många kramar till dig! Känsloätandet går att bryta! Jag har varit där själv, så jag vet. Ta ett snack hela familjen ang. sysslorna. Du kan inte dra hela lasset! Kram igen!
17 december 2012 07:45

piagus

Oj jag känner igen mig, men man måste se till att alla hjälps åt. Trist när man tröstäter, men din ilska kanske väcte känslor hos de andra?? Kram Pia
17 december 2012 01:13

LadyG

Vaddå tålmodig, är du någon passop? Pappa och barn kan gott dra sitt strå till stacken, och om du aldrig säger ifrån lär de fortsätta som de gör (dvs låter dig dra hela lasset) i tron att allt är ok. Eftersom du inget säger.

Logga in för att skriva en kommentar.