Jag skäms...
Nu ska jag erkänna något jag faktiskt skäms över. Det visar nog en hel del på hur fåfäng jag verkligen är. Fåfänga har aldrig varit ett direkt positivt ord för mig, det är ingenting jag vill vara. Jag skulle önska att jag inte brydde mig om mitt utseende mer än att vara ren, välvårdad och lukta gott. Vad befriande det måste vara att inte bry sig särskilt mkt, att kunna lägga energin på viktigare saker. Jag skulle vilja vakna på morgonen, dra borsten genom håret och sedan inte lägga mer tid på mitt utseende än så.
Men jag föddes inte till någon naturlig skönhet så det krävs lite jobb för att känna sig någorlunda nöjd. Så är det nog för de flesta misstänker jag...
Men det här inlägget handlar egentligen om graviditet. Jag har inga barn och jag vet inte om jag vill ha några egna. Det finns många anledningar till det. Bla. för att världen redan är överbefolkad och det redan finns så många barn som behöver ett hem.
...Men en anledning är helt självisk och vansinnigt ytlig. Jag är vettskrämd för vad en graviditet skulle göra med min kropp. Jag vet inte hur jag skulle klara av att hantera de förändringar som sker. Jag vet att man inte nödvändigtvis får bristningar och lös hud på magen efteråt, brösten behöver inte bli hängiga osv. Men risken finns...och det är en risk jag inte vet om jag är villig att ta.
Jag är inte direkt stolt över detta men det är så jag känner oavsett om jag vill eller inte.
Vad har ni för tankar kring detta? Oavsett om du redan fått barn eller inte...Ni som har barn, förändrades era kroppar mkt?
Dela gärna med er av era "graviditets-förändringar"! :-)
Kommentarer
-
Jag tycker absolut inte att det är något att skämmas över! Var och en bestämmer väl själv vad och varför man vill göra med sin kropp och sitt liv. /Jesper
-
Jag förstår dig verkligen! Jag är också livrädd för framtida graviditet på grund av hur mycket kroppen förändras. Men man kanske kommer till en punkt i livet då man känner att förökning är viktigare än ens utseende. :)
-
Inte behöver du skämmas för att du inte vill utsätta dig för en graviditet. Nu har iofs jag två tonåringar, men strimmorna på magen hade jag gärna varit utan :-) Skämt åsido, en sak märkte jag förändrades när jag blev mamma: jag blev kaxigare. Den största förändringen för mig var nog mental, även om nu kroppen faktiskt blir lite tilltufsad den också. Sånt går alltid att träna och fixa till. Strimmorna syns bara om jag drar ner trosorna ganska långt och så långt åker de inte ner om vem som helst ser ändå. Däremot är jag osäker på om jag någonsin hade lyckats träna mig till ett tuffare psyke. Plötsligt hade jag ansvar för två andra, hjälplösa små liv, sånt gör saker med hur man ser på saker i livet. Det är svårt att förklara, men för mig upplevde jag det som att jag på allvar blev vuxen och redo att axla en massa ansvar - jag blev så illa tvungen iofs för jag var 19 när jag fick första så det kanske är därför jag kände skillnaden så tydligt. Från tonårig flicka till kvinna är det ett ganska stort steg, eller det var det för mig åtminstone. Fast det viktigaste är att valet bara är ditt i slutänden. Vill du inte så vill du inte och du ska inte känna dig tvungen eller tro att du behöver skämmas för ditt val! Man kan göra annat för att utvecklas inombords som människa, barn är inte enda sättet. Så följ ditt hjärta, då blir det rätt.
-
jag har fått chansen att föda fem barn och aldrig varit så stolt över min kropp som under graviditeten.. nu har jag haft den turen att inte få en enda bristning heller och viktökningen har inte varit enorm...men nu 27 år efter första graviditeten så är det klart att kroppen har förändrats.. men kan inte påstå att det beror på graviditerna utan alla kroppar förändras med åren.. tänk posititvt .. jag var ung(19) när jag fick mitt första barn och håller med föregående skrivare här att psykiskt så växte jag mycket och fick bli vuxen snabbt.. mycket p.g.a att min förstfödda dotter föddes med Down Syndrom.. kaxig är jag inte men vet vad jag kan kräva av samhället.. Lycka till hur du än gör för det DU känner är rätt för dig!
-
Ja! Brösten försvinner och blir som taxöron!!!! Min dotter sa till mig när hon var 6 år och jag kom ur duschen; - Mamma när jag blir stor vill jag också ha sådana lång fina bröst som du har...... Den är härlig att skratta åt!
Logga in för att skriva en kommentar.