Önskar att ja kunde lova och hålla..

..mig till det jag lovat - mig själv. Hur kommer det sig att mina löften till andra ständigt kommer i första hand men de till mig själv hamnar på efterkälken. Ja, jag blri besviken då å då på min egen bergochdalbana vad de gäller vikten å det. Ibland önska ja nästan att den där känslan av nöjdhet inte skulle komma förrän man är klar, för det är då det blir svårt för mej. När ja tycker jag är duktig och börjar kompensera och efetrsom det sker i en positiv känsla så ser ja de ju inte som ett hinder - då. Men det är det ju - sen. jag vet ju att ja kan, å ändå backar ja liksom. Mot bättre vetande. Hmm.. skulle vilja hitta en motivation som liksom består typ nån ny aktivitet. Va med och spelade volleyboll i jobbet nyligen, å faan de är ju skitkul. De vet ja sen gammalt. Önskar att en av mina polare hänger på..eller ja,,drar med mig på nåt sånt. Som man liksom gör oavsett hur nöjd man med, på så vis köper man ju in de utrymmet som eventuellt krävs de ggr man fuskar också. hmm har ju pratat lite med min Bromålarkompis från förr ;) : -Duu, vi skulle ju tävla,, vi måste göra de nu.. jag behöver draghjälp!! ja ja funderar vidare. de får va dagens reflexion (jo, det kan stavas med X numera) kram på dej kompis!!! och lycka till.

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.