Funderingar

Jag har väl sysslat nästan ett år nu med att omvartannat banta och frossa. Nej okej frossa är inte rätt ord, men godis,sötsaks -ätande varje dag iallafall. Det har sett ut ungefär likadant hela tiden, under vissa perioder äter vad jag vill när jag vill, godis, sötsaker varje dag (läs kväll). Sen sitter jag och tycker illa om hur jag ser ut och hur lite jag energi jag har, då har jag skärpt till mig börjat träna stenhårt, typ 6 dagar i veckan eller så, och samtidigt passat vad jag ätit. Vilket hur som helst har resulterat i att jag är jämt hungrig och fuskar i mig ändå godis på kvällen. Dessutom måste jag säga att det här med att räkna kalorier inte funkar för mig, jag är ganska envis och sätter vanligtvis höga mål för mig själv, så jag har försökt ligga på 1200-1400kcal per dag. Det innebär konstant ångest över att man äter för mycket kalorier, en middag på 800kcal, ja då är nästan hela det dagliga kaloriintaget för dagen borta. Jag kan inte gå omkring och vara hungrig hela tiden och känna press varje gång jag ska äta. Inte nog med det, mitt sockersug får härja hej vilt, oavsett bantning eller träningsperiod. jag måste ta tag i det här, nu är mitt sockerberoende nr 1 på listan över problem, det är inte vikten eller mitt utseende. Jag vet att det är så sjuktsvårt, har ju arbetat in en vana för godis,kakor osv i 20 år nu. Därför är jag galet stolt över att ha gått 9 dagar nu utan godis, kakor. Jag har inte fuskat, jag lovar! Det kanske låter som piece of cake och supertöntigt för det flesta, att klara 9 dagar, Men för mig är det helt otroligt,jag är så sjukt galen i sötsaker, jag vet inte hur jag ska beskriva det för att folk som inte är sockerberoende ska förstå. Jag kan ärligt inte komma ihåg en endaste dag som har gått utan att jag ätit något sött, inte EN ENDASTE dag. Kan den vanliga Svensson säga det? Så beroende är jag att det kan ha varit ett år eller två sedan jag var en dag utan socker. Skriver mer senare. Forts följer......

jkemis blogg

Funderingar

Kommentarer