Skyddsmanteln bulimi

Det är onsdag. Onsdag innebär physkologsamtal. Innebär att sitta en timma och älta på allt som man aldrig pratar om, allt de där som ens vänner inte orkar lyssnar på. Även om dom skulle orka så orkar knappast jag, sitta där och se hur deras ansiktutryck förvandlas från att titta på mig med beundrar till att tycka synd om mig. Om de är något jag hatar så är det när någon tycker syns om mig, och de gör inte min physkolog, hon vet bättre än så. Jag har bulimi eller bulimi har mig... sedan jag var 13 år gammal. Idag är de två år sen jag hade något riktigt återfall. Jag tror dock jag har låtit min bulimi bli min skyddsmantel. Ingen vågar påpeka min vikt, och om dom skulle våga så drar jag fram ätstörningskortet. På något sett var de tillomed skönt att ha något att gömma mig bakom, något som lät de vara okej för mig att vara lite större. Och om sanningen ska fram så skrämmer banting och att ha kalori koll mig som fan. jag vet hur jag blir, jag vet hur jag är. Och som en läkare så fint la fram en gång [FET]"Enda sättet att bli av med bulimi är att kapa av huvudet! haha men då kommer ju andra komplikationer[/FET]".... och oavsett om de skulle vara sant eller inte så är min sanning den att jag kommer alltid leva med mina ätsörningar, men det ursäktar inte hur jag levt mitt liv[KURSIV]. Jag förtjänar att inte plåga mig själv, dags att kasta skyddsmanteln. [/KURSIV]

kords blogg

Skyddsmanteln bulimi

Kommentarer