Ingen motivation, stress, slarv o sjukskrivning....
Nu har jag verkligen tappat det....I över 1 månad har jag ätit en massa onyttigheter, knappast tränat alls och helt tappat sugen. Det känns jättetråkigt. Har inte vågat ställa mig på vågen. Det började med att jag skulle på Koloskopi - en tarmundersökning. Inför den var det en massa saker jag inte fick äta som ingår i min mathållning. Det jag kom ram till att jag faktiskt fick ta choklad som en av de få sakerna (jag äter ju inte kött utan lever mest på grönsaker och frön o nötter vilket jag inte fick äta).
Så då sprack det. Efter det har jag blivit sjukskriven 25% pga stress och då blir sötsaker ångestdämpande. Ond cirkel med andra ord.
Känner mig inte riktigt motiverad att ta tag i det heller tyvärr - och jag som kämpade på så bra och var så nöjd. Hoppas att sressen skall lugna ner sig och att jag då får motivation att komma igång med träning.
Inget positivt just nu med andra ord....
Kommentarer
-
Du har åtminstone klart för dig varför. Du kommer igen 😆👍
-
Pepp
-
Jag vet precis hur det kan vara och kännas, det är inte kul!
Men som Bella skriver, du vet varför och då är din psykiska hälsa just nu prio ett och jag anser att man måste prioritera, inte att du ska trycka i dig choklad för att dämpa ångesten utan göra saker som får dig att läka inifrån och ut också med hjälp med av bra mat förståss och sen ta tag i vikten, träningen eller vad de nu må vara, när du känner att du är på banan igen, för det kommer men det kan ta tid! Ta hand om dig!:)
-
Så jobbigt för dig så hade jag det förra året så här dags opererat min fot samt gjort massa tarmundersökningar, mycket lätt att man tappar sugen med det mesta då så du har min förståelse men jag tror att du kommer på rätt spår framöver men det kan vara kämpigt för denna stress den lider jag av ofta massor med pepp till dig
-
Jag läser tillbaka i din blogg och som rutinerad matmissbrukare skulle jag vilja höja ett varningens finger - det verkar som om du skulle kunna hamna i den idiotiska jojo-pendeln så många av oss håller på med då vi pendlar mellan att "sköta oss" och komma ned i vikt och upp i kondition, och dikeskörning med frossande och stillasittande. Tro mig, det är inget kul alls! Om din presentation stämmer så har du tills för två år sedan aldrig haft problem med vikten. Om du nu inte vill få det skulle jag föreslå att du ser över din livsstil ordentligt, något har förändrats som gjort att du plötsligt får i dig mer energi än du gör av med. Psykiskt eller fysiskt har du bytt vanor men efteom du levt så länge med för vikten sunda vanor borde det inte vara så svårt att hitta tillbaka igen. Det som oroar mig är att du "tog i" och lyckades ta tio kilo men sedan har fått en period av "återfall" och du vet inte riktigt hur mycket du lagt på dig? Det är början till ett jojoliv som vi är många som kan berätta ALLT om. Don´t go there....
-
Jag hakar nog på Arriettys rader.
I början av mars gladdes du åt att ha tappat 11 kilo sedan nyår, dvs 5 kg/månad drygt.
Jag kikade in lite i din MD och om det du registrerat där stämmer så kan nog en av anledningarna till din tappade motivation ligga där. Enligt min referensram så åt du ju nästan ingenting!
Kanske var det så att du ”kämpade”, och ville, för mycket?
Jag hoppas att du ska kunna göra små, små förändringar vad gäller onyttigheterna, njuta av sköna vårpromenader och känna dig nöjd med det till en början. Slå inte på dig själv utan var rädd om dig!
-
Læste något om 14 dagars fasta...kænns lite som att be om ætstørningar, stress och sjukskrivning. :( Sedan att æta 700 kcal / dag samtidigt som att du motionerar...jag førstår inte hur du tænker? Du har ett energibehov på 1700 kcal/ dag. 500 minus før viktnedgång blir 1200 kcal / dag vilket ær lågt i sig. Men sedan væljer du att æta lite mer æn hælften av detta??? Klart din kropp kommer att reagera med ett sjuhelvetes bakslag. Førklara gærna før jag ær nyfiken?
-
Tack så jättemycket för all pepp, all förståelse och, kanske framför allt, för tankvärda råd och funderingar över hur jag levt/lever.
Jag förstår absolut att ni reagerar på hur jag äter och kanske även på min fasta. Jag känner min kropp ganska väl och har fastat i 14-16 dagar 2 gånger om året i ca 4 år så det vet jag att jag mår bra av. Jag vet också att, för mig, så gäller allt eller inget. Tyvärr fungerar det inte att dra ner lite eller undan för undan på onyttigheterna. Spärrarna släpper om jag väl börjar äta "onyttigheter".
Nu har jag kommit ifatt mig lite grann i alla fall. Visst, jag äter fortfarande godis, choklad, kolhydrateroch dricker en och annan coca cola men det är mer begränsat. Tanken finns med mig hela tiden att jag skall begränsa mig men samtidigt måste jag klara av den psykiska hälsan så jag tänker mig för och dagarna går väldigt bra. Däremot klarar jag inte riktigt av den sena kvällen ännu. Men det kommer!
Tack än en gång!
Logga in för att skriva en kommentar.