Sprungit min längsta sträcka NÅGONSIN!
Så jag begav mig ut i kylan och redan efter 3km kände jag hur låren bara skrek att de ville stann, men det var ju egentligen min hjärna..., men det är ju så när man springer 12,5dan innan och nu satsar på ännu längre. Iaf så höll jag ut, även när det var som tuffats i uppförsbackarna, jag hade bestämt mig att jag minst skulle sprnga 12,5 som igår och om jag orkade så skulle jag köra på! Vid 11km trodde jag att benen skulle ge vika under mig, det var sjukt tufft och jag var så nära att ge upp men nej nej jag sprang och höll ut till 13,5 km utan att stanna hela vägen! Vid 13,5 kände jag att det fick räcka, nog är nog och de sista 4km hade varit jättejobbiga så jag promenerade den sista sträckan på 1,5km hem. Även fast jag inte klarade 15km så är jag glad med mitt resultat, jag gav inte upp när det var som värst och 13,5 anser jag är en ganska bra siffra efter att ha sprungit 12,5 dagen innan.
Nu har jag strechat och tagit ett varmt bad! Ska snart ut med hundarna och sedan blir det en god middag! Ville bara dela med mig av den glädje jag känner och helt ärligt, klarar jag det så klarar DU det oxå, allt sitter i hjärnan, kroppen tål betydligt mer än vad man tror!
Kämpa på och ge inte upp!
Kommentarer
-
fan va bra kämpat!! Önskar jag också kunde orka så mkt!
-
Du har all anledning att vara stolt! Bra jobbat!
-
Duktigt bra jobbat, jag håller med att det sitter i huvudet för igår hade jag bestämt för att springa en timme på löpband och det gjorde jag och det har kostat mig höft, på båda sidorna. Ca 11.5 km blev det i alla fall!!! Pepp på dig
Logga in för att skriva en kommentar.