Bra och mindre bra

Bra var att min VLCD-kur funkade i den mening att ett par kilo försvann och bra också att det inte bara var vätska. (Ingen uppgång efter jag trappat upp maten. Nu däremot, efter en helg hos svärmor, lär det vara upp dock. Kanske beror det lite på att det var länge sedan jag åt "ordentligt" kanske är det bara alldeles för lätt att falla tillbaka i gamla vanor. Svullen efter alla spannmålsprodukter är jag i alla fall. Känns lite bättre efter fyra varv på Itrim i Västerås, men fortfarande rätt svullen. Fick mig en vansinnigt god Presbyrånmiddag bestående av grönsallad med räkor och senapsdressing och keso med nötter till efterrätt. Klockrent. Köte lite fulchoklad (Marabou) och nötter till min tågresa också. Men har man ätit god choklad (utan massa bjäfs i, t ex Michel Cluizel (stavning?)) är Marabou ingen hit. En annan bra sak är att de sista kilona gjorde susen för orken att göra övningar med den egna kroppsvikten. Långt från chins är det, men jag skäms inte när jag är med på ett undergroundpass i alla fall. Jag KAN gå armgång. Och nästan orkar jag göra armhävningsövningarna på fötter. Det tråkiga med att jag blir starkare och orkar mer är att det inte är så lätt att hitta utmaningarna. Jag kände mig faktiskt lite otillfredsställd efter tre Itrim-varv idag, så jag fick tvinga mig själv att gå ett till och faktiskt KÄMPA lite. De övningar jag kört senaste året gör mig bara varm, inte andfådd och svettig. Det låter väl som ett lyxproblem, men är man lat av naturen som jag är det faktiskt viktigt att hitta träningsformer där utmaningen finns där utan att jag behöver "söka" den. Mix-innebandy är bra. Där är jag aldrig snabbast på stan. Och undergroundträningen. Där går det inte att glida igenom. För även om jag "vet" att det känns bra efteråt kan jag liksom inte pressa mig om jag inte "måste".

nennerias blogg

Bra och mindre bra

Kommentarer