Att tycka illa om sig själv.

En sak jag funderar på ibland (tror jag skrivit om det innan kanske) är hur så många som startar sin viktnedgång/-uppgång/livsstilsförändring därför att de tycker illa om sig själva. Och sedan fortsätter resan på det sättet, man tycker om sig själv när man är "duktig" och är stygg mot sig själv vid motgång. Jag började på samma sätt, och drabbas fortfarande ofta av elaka monster som äcklas av min degmage/celluliter etc. Men den viktigaste faktorn i att lyckas är att lära sig acceptera sig själv. Att låta misstagen vara okej, men att veta hur man tar nya tag. Att glädjas över framgångar, men inte basera hela självbilden på dem. När jag tränade med PT-Pia lärde jag mig också vikten av att våga, att utmana mig själv och vara stolt över det. Det gör att man växer! Många tankar just nu, varför jag inte uppnått mina mål, varför jag använder mat som belöning/tröst/lyx. Gamla vanor verkar svåra att göra sig av med. Det jag vill ta med mig från 2011 är att jag börjat träna, om än oregelbundet, lärt mig att våga testa nya grejer på gymmet. Att jag fått bättre kunskaper i vad och hur jag ska äta för att må bra. Allra viktigast är nog ändå att jag förstått att förändring kommer inifrån, från att man arbetar med sitt tänkande. Om man mår bra inombords är det lättare att se ut som man vill. Min kropp ska inte behöva vara en projektion av min psykiska hälsa.

Kommentarer

29 december 2011 10:04

yatzy

Jag ville förändra mitt liv och gå ner i vikt till en början (nästintill iaf)bara för att jag knappt kunde hitta kläder i vanliga affärer längre.. Fåfängt och dumt. Jag blev arg ledsen och besviken när jag misslyckades med mina försök att gå ner i vikt.. Vilket ledde till att jag tex åt mer av nått onyttigt.. allt var ju ändå kört enligt mig. Men nu när jag började på nytt bestämde jag mig för att fokusera på det positiva.. Att om jag åt choklad så var jag glad för att jag åt två rader istället för hela kakan.. Tränade jag var jag bara glad att jag tog mig till gymmet osv.. Det har hjälpt mig mycket faktiskt. Så inställningen är sjukt viktig, vare sig man tror det eller ej..
29 december 2011 10:07

nittras

Absolut, jag håller verkligen med! Till syvende och sist är ju det viktigaste att man faktiskt valt att göra en förändring. Man kunde ju lika gärna struntat i det och fortsatt som förut.
29 december 2011 12:55

yatzy

Ja precis.. Det värsta är om man liksom blir likgiltig och inte bryr sig längre..

Logga in för att skriva en kommentar.