Ensam

Då kom dagen då min sambo gick in i GMUn och lämnade mig ensam i 3 månader. Han kommer hem en del helger men är aldrig här under veckorna. Måste säga att det känns tomt. Innan var jag inställd på att han var på arbetet men nu har en heldag gått och jag har inte fått något sms sedan 7 imorse. Förstår att han är upptagen och inte får ha telefonen men att han inte har hört av sig gör att jag verkligen börjar inse att det är såhär det kommer vara i 3 månader. Vi kommer höras väldigt sällan och ses väldigt sällan. Usch vilken ensamhet jag känner. Har inte heller orkat laga mat idag så känner ännu mer att jag behöver honom. Min middag bestod av bröd och mjölk. Fy måste ta tag i mig själv och börja laga mat. Men nu när jag är i en svacka där allt känns extremt tungt hade det varit underbart med att ha en karl hemma som kunde va min stöttepelare. Men nu får jag helt enkelt bli min egen stöttepelare. Var på gymmet igår och förhoppningsvis går jag dit imorgon, insåg igår hur dålig form jag blivit i. Tränade inte länge men hårt och de ledde till extremt illamående, trodde jag skulle spy. Hade tur att min sambo va där och tog hand om mig, vi gillar att träna tillsammans och utmana varandra, nu får jag utmana mig själv. Aja nu blir det nog sängdags i min ensamhet. Usch saknar min tönt otroligt mycket. Vet ju inte ens om han lever :P Vet att dagen när vi ses igen kommer vara den bästa vi kommer bli så lyckliga. Men de ändrar inte att de här suger. Han är liksom en del av mig och jag älskar att vi gör saker på eget håll att vi inte blivit ett sådant par som bara blir ett VI utan att vi är två olika individer som följer våra egna drömmar men får det att fungera med den andra. Sen ser jag framemot att få höra hur de är därborta vad han får göra osv. så kan han få höra hur praktiken går osv. Ska även passa på att träna mycket nu och ändra mitt liv så jag börjar må bra med mig själv så att när vi väl kan vara med varandra varje dag igen så ska han slippa all min tveksamhet om mig själv och få tillbaka den riktiga jag, den jag var i början av vårt förhållande. Ser även framemot när jag själv kan må bra med mig själv på riktigt. Där min lycka verkligen är lycka och att jag får tillbaka min riktiga livsglädje.

29 januari 2013 11:14

Kolgrimm

Jag förstår att det känns tungt att vara ensam. Jag har nu veckopendlat i ett år och bara träffat min sambo på helgerna. Om det kan vara till någon tröst så är min upplevelse att det var värst de första veckorna sedan vände det. Nu fyller jag min fritid med träning på veckodagarna och det känns ok även om jag saknar honom. Vet att det är en begränsad period innan jag flyttar hem igen.

prissccys blogg

Ensam

Kommentarer