Förvirrad

Förvirrad är jag kan man lugnt säga. Igår berättade min mamma att hon tagit kontakt med min kusin för att berätta om min mosters tillstånd. Min mamma sa även att hon nu förstår varför min kusin blev som hon blev och att min kusin verkade bli ledsen när hon nämnde mig då vi inte alls har en bra relation. Min mamma berätta lite varför det blev så fel mellan mig och henne. Nu är saken den att jag inte kan sluta tänka på henne. Hon är min kusin vi har inte pratat på flera år och en del av mig tycker att det är riktigt synd och en annan del av mig tycker att hon kan dra åt helvete. Vår relation har varit dålig sen vi var små, vi har haft några fina stunder jag minns väl, jag minns även att hon var min förebild tills den dagen jag fick nog av hur hon behandlade mig. I många års tid har jag nästan hatat henne varje gång någon nämner hennes namn blir jag arg och känner avsmak. Men nu när min mamma pratat med henne är det som att all hat och ilska börjar rinna av. En del av mig vill veta från henne varför hon inte var den som kunde varit min förebild, varför hon inte fanns när jag behövde prata om pojkar eller behövde råd, varför var hon inte med och fira mig när jag fyllde 18 eller 20, varför fanns hon ingenstans och varför räkna jag aldrig henne som en del av min familj. Sanningen är ju att hon är en del av den, men all min ilska har fått mig att se henne som en fiende. En fiende jag kanske skulle ha försökt förstå istället för att känna en sådan ilska mot. [KURSIV]Frågan är ju ska jag ta kontakt med henne? [/KURSIV] En del av mig tänker på att min mamma och hon kommer ha fortsatt kontakt och att chansen kanske finns att vi tillslut träffas och om vi då träffas vill jag inte börja vår träff med en inre ilska jag har gentemot henne. Jag vill kunna vara glad över att se henne, fråga henne vad hon har gjort i livet osv och vara genuint intresserad av vad hon säger.[KURSIV] Men jag vill väl framför allt veta om det finns en chans att vi kan bli kusiner igen, sådana kusiner jag önska att vi var... [/KURSIV] [KURSIV][FET]Jag är helt enkelt en förvirrad tjej som inte vet hur hon ska göra, mitt huvud och hjärta säger olika sa[/KURSIV]ker..[/FET]

9 juli 2012 15:28

gittan52

Jag tror nästan att du svarat på din fråga själv ;)
9 juli 2012 15:29

gittan52

Liknande tankar brukar ligga och gro tills man gör något åt dem. Kanske kan du skriva ett brev till henne? Berätta hur du har känt det utan att ge henne någon skuld. Beskriv bara dina egna känslor. då har du gjort vad du kunnat. Sedan är det upp till henne att ta nästa steget.

prissccys blogg

Förvirrad

Kommentarer