icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Bloggen kommer handla mycket om min livsstilsförändring samt mina tankar kring varför jag vill gå ner i vikt. Just nu är jag väldigt motiverad då jag har ett mål att nå 80 kg för att minska riskerna vid graviditet. Jag vill bli mamma och bloggen kommer väl handla om sådana tankar också! :D 
9 januari 2013 22:32
1

Hur slutar man straffa sig själv?

Pratade med min mamma idag, min moster har blivit värre. Min älskade moster har cancer och de verkade gå bra då medicinen gjorde så att tumörerna blev mindre. Men idag fick jag reda på att dom hade hittat en ny tumör och att de andra har börjat växa igen. Det man måste göra nu är att byta medicin och hoppas på det bästa men jag är rädd. Min mamma hade cancer och jag kan säga att det var fruktansvärt. Bara se någon vara sjuk var jobbigt men värst var nog ovissheten. Jag menar kommer hon klara sig? Kommer hon inte det? Min mamma vart väldigt sjuk och vi trodde inte hon skulle klara sig, min mosters cancer är värre och de ger mig panik. Min mamma sa att hon ville vara ärlig mot mig och berätta vad som händer när något väl händer. Jag vill veta, men det som gjorde henne orolig var att jag alltid straffar mig själv. Jag tror att min mammas största önskan är att jag blir hälsosammare och börjar älska mig själv. Enligt många så hade inte min övervikt varit ett problem om de hade sätt att jag älskade mig själv. Det jobbiga är att de har rätt, jag älskar inte mig själv när jag är såhär och jag vet inte hur jag ska ändra mig. När jag var yngre skar jag mig själv när jag mådde dåligt. När jag tillslut lärde mig bearbeta mina känslor och inte skära mig själv blev min tröst mat. Idag äter jag så fort jag är ledsen. Jag har haft ett ganska tufft liv men med en familj som alltid finns där. Dock har mitt liv gjort att jag blivit hård, ibland är jag verkligen hård som sten och när jag väl bryter ihop eller inte kan hantera mina känslor så äter jag. Jag äter inte lite heller, ibland äter jag tills jag mår illa och sen lite till. Jag vet liksom inte hur jag ska komma ifrån att straffa mig själv. Det jobbigaste är nog att min mamma är så orolig för mig. Jag bara växer och växer och den minimala kärlek jag har för mig själv och den jag är avtar sakta men säkert. Jag vill gå ner i vikt, jag vill må bra och framför allt vill jag se mig själv i spegeln och känna att jag älskar mig själv, inte försöka intala mig själv att jag är grym utan verkligen känna de. Mista mig inte ibland känner jag[FET] "fan va grym jag är"[/FET] men de är så lätt att bryta den känslan att de inte känns 100 % verkligt. Jag förstår att många har svårigheter i livet som förstör ens självkänsla och självbild men det vore så underbart om 99% var verkliga känslor om mig själv, fina känslor och 1% var de svackor jag kan få. Nu är det snarare tvärtom. Har börjat ge upp drömmen om att gå ner i vikt. Ser inte ljuset längre och fler runt om mig märker det. Jag lär alltid vara fet, jag lär alltid ogilla mig själv och jag lär alltid straffa mig. Jag önska att medan jag skrev de här, insåg att de inte stämmer jag kan kämpa. Men jag är i en sådan svacka just nu, jag ser ingenting positivt och varje gång jag försöker ändra banor och bli den jag vill bli, händer något som gör att jag ger upp. Det gör så ont för jag ger inte upp vad som helst, jag ger upp mig själv och min egen lycka. Vill bara bli den som är den hon vill vara och den som lär sig hantera svårigheter utan att straffa sig själv.

Kommentarer

  • 9 januari 2013 22:43
    utter
    Jag känner så med dig. Det är svårt att se något ljus i de tankarna. Men försök, för det blir lätt att man tänker att det ändå inte är någon idé, och det, blir man inte gladare av. När du kommit en bit på vägen så kommer du att känna dig bättre och då kommer du plötsligt att känna dig gladare. Men det är inte alltid lätt. All pepp till dig! :)

Logga in för att skriva en kommentar.